I en kartong i ett hörn av loppisboden i hamnen, långt ner i en tidningstrave, låg ett nummer av Husmodern från 1918. Den köpte jag för en femma (eller, rättare sagt, för en av min sambos femmor) och livet har varit underbart ända sen dess.
"Sambo-kilon" hit eller dit, men det stämmer nog att man blir lite lat och bekväm av sig då man känner sig tillfredställd angående hur ens livssituation ser ut. Dock finns även boende-gemenskaper där man hjälper varandra att hålla inspirationen uppe!