Vår näst sista dag i Ukraina inleds med ett studiebesök i utkanten av byn Viliky Lutski, där en av bröderna Porokhnavets arbetar på ett sågverk från Lennartsfors. Sågverket är det första i trakten och en av de senaste satsningarna i Filippus regi på temat "hjälp till självhjälp". Sedan installationen för två år sedan har beställningarna blivit allt fler, och just i dag är det trappsteg som skulpteras fram när spånet yr.
Dagens utdelning av hjälppaket sker i en by som ligger så isolerad att vanliga fordon inte kan ta sig dit. Vi erbjuds i stället ståplats på det aningen murkna flaket till en terränggående lastbil med sex hjul, vilket ger begreppet skumpighet en helt ny dimension. En kedja som trappsteg, schweizerost-tendenser hos golvet och utskickande trädgrenar som attackerar bidrar på varsitt håll till en oförglömlig färd.
När vi efter utfört uppdrag skumpar hemåt igen försöker jag fota en vacker gravplats på en enslig höjd men det slutar bara med att mitt huvud brakar in i en aggressiv trädgren så att glasögonen flyger av mig. Vår ukrainske vän Mischa varnade mig i och för sig genom att vråla Opp opp!, men eftersom jag hörde hopp! blev min första tanke en helt annan än att ducka.
Skallen överlever, men just den här bilden får jag klara mig utan.
Samma kväll, efter en grundlig rengöring av alla lerdränkta skor, sitter Filippus representanter i möte med den nytillträdde kommunledaren och riksparlamentarikern Edward Duda. Hans gravallvarliga min ställs i skarp kontrast till hans ord när samtalet efter en stund övergår till att handla om fjolårets fotbolls-EM i Ukraina. Plötsligt förkunnar Edward att svenskfansen i "Camp Sweden" gjorde sådant intryck på ukrainarna att det nu planeras en staty av dem i Kiev.
Och jag vill inte säga något elakt, men svenskarna drack väldigt mycket öl, upplyser parlamentsledamoten.
Vi ville gynna den inhemska industrin, replikerar Filippus ordförande Micael Jonsson kvickt.
Det tackar vi för, säger Duda och ler.
Han visar sig också vara ishockeyintresserad, ett fan av Gunde Svan och när det uppdagas att rödtotten vid bordets andra ände är journalist gissar han direkt på att jag skriver för Svenska Dagbladet. Hur en ukrainare kan ha bättre koll på den svenska tidningsmarknaden än vad många svenskar har får jag aldrig veta, men efter mötet finns det minst en ukrainsk parlamentariker med full koll på Tidningen 7.
Fortsättning följer.
