Vissa frågar sig varför Gud slösat tio procent av sina bud på att få folk att sluta utbrista Herregud! hela tiden, men vissa har just då otur när de tänker. Själva svordomsbiten utgör bara en marginell del av vad vi snackar om här.
Nej, det verkliga missbruket av Guds namn sker när vi ber för en solig dag.
Eller för att vi ska få det där jobbet som så många sökt till.
Eller när vi tackar Gud för att Modo överlevt kvalserien.
En av mänsklighetens fulaste ovanor är att dra in Gud i sådant som gynnar vissa av oss på andras bekostnad.
Du som ber för sol hela semestern ber samtidigt om ökade allergibesvär för lillflickan i grannhuset, om ihjältorkade grödor för traktens bönder och uselt semesterväder nån annanstans dit eventuella regnmoln får dra i stället.
När du ber för att drömjobbet ska bli ditt ber du samtidigt för att alla andra sökande ska gå miste om det och du som bad Gud om ett handtag under Modos kvalserie 2011 är medskyldig till att ha gjort en massa kanslister arbetslösa i Södertälje.
På mitt pojkrum i lägre tonåren hade jag den extremt dåliga smaken att be Gud om lite hjälp på traven inför varenda Modomatch, men slutade tvärt med det när jag insåg vad jag faktiskt låg där och begärde:
Att Gud Fader Allsmäktig skulle se sina skapelser puckla på varandra och glatt ta ställning för ena sidan.
Snacka om fusk! Gudomlig dopning som inget blodprov kan spåra upp. Det var barnsligt, det var naivt och det är den sortens fasoner som vuxna människor världen över envisas med än i dag.
Idrottens värld kryllar av stjärnor som efter varje lyckad tävling, match eller turnering tackar Gud för sina framgångar. Det där brukar ses som ett tecken på ödmjukhet; att du inte själv vill ta åt dig äran men jag ser det precis tvärtom.
Om du framställer dina personliga framgångar som Guds vilja antyder du ju att Gud skulle favorisera just dig. Varför skulle han annars hjälpa dig att överglänsa alla de Guds barn som du konkurrerar med och hur rimmar detta med att vi alla är lika inför Gud?
Dessutom: Gud gav dig knappast din fria vilja för att du likt förbaskat skulle lägga ansvaret för ditt liv på honom. Det är ett himla otacksamt sätt att handskas med den gåvan på.
I Martin Luthers Lilla Katekes tolkas bud nummer 2 som att inte bruka Hans namn till svordom, trolldom, onda önskningar, lögn och bedrägeri, utan åkalla det i all nöd, be, tacka och lova.
Sedan det skrevs har i och för sig trolldom förpassats till Harry Potter-böcker men allt det där andra är minst lika aktuellt idag. Vem nöjer sig med att åkalla Guds hjälp i nöd? Hela stater har fräckheten att be om Guds välsignelse. I Guds namn förbannas påstådda syndare, i Guds namn förklaras krig och världen över tar vi oss rätten att slå fast vad som är Guds vilja.
De mest kärlekslösa beteenden tillåts därmed gömma sig bakom en mask av rättfärdighet och gudomlig godhet.
Vad kan vara ett värre missbruk av Guds namn än det?
Var och en som tror på Gud borde ha vett att lämna honom ifred ibland.
