Min anklagelse om nyckfullhet kändes vid första anblicken välgrundad nog att hålla i domstol. I princip varje dag i fyra månaders tid har jag försökt klä mig med hänsyn till vädret och misslyckats varenda gång.
Det slår aldrig fel: Tar jag på mig långärmat vid åsynen av låg termometertemp och tunga morgonmoln blir det stekande sol inom några timmar.
Om jag tar på mig kortärmat, däremot, slår vädret om från soligt och varmt till pissblöt och kylskåpstempererat.
Jag gnällde som sagt på denna velighet men insåg till slut att vädret är hur konsekvent som helst! Det tar helt enkelt extremt stor hänsyn till hur jag klär mig och gör sen precis tvärtom.
Det slutgiltiga beviset kom denna lördag. Hemma i Bonäset vaknade jag till en störtskur, möttes av ett regnmoln vart jag än såg, klädde mig varmt, la ett paraply i väskan, körde g-e-n-o-m en regnskur på väg in till stan
och möttes på andra sidan av en stekande het sensommardag där solen var så bländande att jag fick slita av mig jackan och kisa mig genom hela stadsvandringen eftersom solbrillorna lämnats hemma.
Paraplyet, däremot, gjorde skinnjackan sällskap som dödvikt i väskan resten av dagen.
Ta dig i brasan, vädret.
En dag ska du få igen för det här.