Mellansels flygfält invigdes ett par år efter att det första segelflygplanet landade här 1973. När dåvarande generalsekreteraren för Kungliga Svenska Aeroklubben, Tore Lundberg, invigningstalade hyllade han klubben som med ideella krafter hade jobbat för att få flygfältet på plats. Klubben han hyllade var Örnsköldsviks segelflygklubb som i början av 2000-talet omvand-
lades till Mellansels flygklubb.
Sedan 2012 finns inga segelflygplan kvar i klubben. De ljudlösa planen som bogseras upp i luften har ersatts av ultralätta flygplan,
nätta maskiner med två sittplatser som får väga max 400-600 kg med bränsle och bagage. Klubben äger två och utöver dem finns åtta i privat ägo. När Tidningen 7 hälsar på har flera av klubbens 70 medlemmar slutit upp och det dröjer inte länge förrän såväl reporter som fotograf erbjuds en provtur i var sitt plan med flyglärarna Lars-Olof Arnkvist och Christer Pekkala.
Jag har flugit ultralätt sedan 2009 och är förutom instruktör även skolchef med ansvar för uppflygningar, säger Lars-Olof.
I planen finns dubbelkommando som används vid flygutbildningen. Den som vill ta flygcertifikat måste göra minst 20 timmars flygning tillsammans med flygläraren. Därefter, men först när all teori och ett radioprov godkänts, får eleven flyga med enkelkommando – ensam i flygplanet medan läraren står på marken.
– Efter fem timmars flygning med enkelkommando får du göra din uppflygning. Sedan behöver du flyga minst 12 timmar under ett kalenderår för att behålla ditt certifikat.
Innan eleven får påbörja sin utbildning krävs ett elevtillstånd från Transportstyrelsen och ett medicinskt läkarintyg. Här har Mellansels flygklubb fördelen att det finns en flygläkare i klubbens närhet. Kjell Lundkvist är en av två flygläkare i Västernorrland.
I klubben flyger man så kallad VFR-flygning, Visual Flight Rules, vilket innebär att piloten använder visuella referenser till marken, horisonten och omgivningen för att navigera. Vädret är därför avgörande för när det går att flyga och man flyger endast i dagsljus.
– Det som är svårast att lära sig är själva landningen, att anpassa inflygningen och få nedslaget så mjukt som möjligt.
I flygklubben finns en social gemenskap och det ordnas aktiviteter för såväl medlemmar som allmänhet. En populär aktivitet är de grillkvällar då flera flygklubbar i Norrland gör gemensam sak och flyger till varandra för att träffas, utbyta erfarenheter och umgås tillsammans.
– Vi brukar vara runt tio maskiner som flyger tillsammans, säger Christer Pekkala. Rekordet är på 21 flygmaskiner och från Mellansel brukar vi vara närmare sju som är med och flyger.
Flygfältet erbjuder generösa ytor och nu på söndag används det för klubbens stora bagageloppis, en repris på en lyckad premiär i våras.
– Vi vill visa upp fältet, vår förening och en kul hobby. Många kör förbi här dagligen utan att veta att vi finns här. Genom att vara ett ställe där människor möts kan vi bidra till en levande landsbygd, säger Pia Moisio, aktiv i klubbstyrelsen.
För den som vill ta flygcertifikat är medlemskap i en flygklubb ett krav. Klubbens senast certifierade, Peder Wallmark, intygar klubbens betydelse.
– Vi har det väldigt bra förspänt som har två flyglärare i klubben, säger Peder. Det finns så mycket erfarenhet att ta del av och så hela gemenskapen. Det här är ett gäng ödmjuka människor, trygga och vänliga.
Efter ungefär 30 timmars utbildning får han nu flyga på egen hand. Den här dagen ska han göra sin första längre flygning till Umeå och därefter vidare till Helsingfors.
– Christer kommer följa med som stöd eftersom jag aldrig har landat på en så trafikerad flygplats. Det känns lite nervöst, säger Peder.
I början av året blev Peder lockad att prova på, i maj påbörjade han sin utbildning och i juni hade han sitt certifikat i handen.
– Jag har alltid velat flyga och det är verkligen en upplevelse att vara där uppe. Känslan påminner om den jag får när jag tar skotern upp på fjället. Jag lockas av vidderna, naturupplevelsen och att det är
så tyst och lugnt.