På hemmanet i Sunnansjö tar Åsa Norenius emot i den gamla byskolan, nedlagd 1963, som likt hennes eget hus vetter mot gårdsplanen. Den håller hon så sakteliga på att renovera.
Ett av de första rummen att stå klart nyttjades tidigare av mellanstadieklassen 5-6 och här har en del av dåtidens inventarier fått vara kvar. Helt nya är soffan och de två mjuka fåtöljerna, placerade i hörnet.
– Här uppe var det fest, säger Åsa från den ena fåtöljen och pekar mot ovanvåningen. Jag var fem år, dansade med pappa och var den lyckligaste som fanns. Men efter flera danser säger pappa ”nej tack, nu ska jag dansa med mina vänner”. Som vuxen förstår jag ju det men då blev det till ett jättetrauma, att ”pappa älskar inte mig”. Och det har påverkat något fruktansvärt, i hela mitt vuxna liv har jag varit den duktiga flickan som gör det andra säger för att få vara med. Sedan den kvällen undvek jag situationer i vilka jag riskerade att mötas av ett ”nej”. Jag har mått jättedåligt.
2016 påbörjade Åsa en utbildning som fick henne att förstå sin blockering på ett nytt sätt. Den alternativa vårdmetoden hyposyntes beskriver hon som en sammansättning av flertalet terapiformer som alla jobbar med det undermedvetna. Med sitt företag Din Källa hjälper hon i dag som hyposyntesterapeut klienter att likt henne själv bli fri från sina rädslor.
– Du har alla svar inom dig, jag hjälper till att vägleda in. Vad som triggar, i vilka stunder känslan kommer. Det handlar om Det lilla jaget som sitter kvar i situationen och att hämta hem henne, att förmedla att det inte längre finns något problem. Jag har hämtat hem mig själv jättemånga gånger, från händelser som stängts inne och glömts bort. Jag har tystnadsplikt och har hört många historier, det är ofrånkomligt att få trauman som barn.
Resultaten menar Åsa har varit stora och många. I dag satsar hon helhjärtat på företaget.
– Jag älskar att hjälpa människor, det är fantastiskt att få vara med på dessa resor. Jag förstår ju hur dåligt man kan må.
Varifrån kommer namnet "Din Källa"?
– När jag bad om hjälp för tusende gången fick jag plötsligt kontakt med något högre än mig själv. Det som är det innersta, det gudomliga, källan. Om det så är Gud eller universum. Jag tror att alla människor har en själ, något vi alla är en del av.
Vad är en själ?
– Något som inte går att ta på. Ett medvetande. Jag måste sitta i en medveten närvaro för att klienten ska hitta sig själv. Det låter kanske jätteflummigt och vissa skulle nog avfärda hyposyntes som hokus pokus. Själv önskar jag att primärvården kunde öppna för andra alternativ än samtal med psykologer som skriver ut medicin. Det fungerade i alla fall inte för mig. Och uppenbart fungerar hyposyntes för många eftersom de mår så mycket bättre efteråt. Att våga vara den man egentligen är leder till ett inre lugn.