När novelltävlingen Garaypriset delades ut i Nolaskolan 2022 höll Mats Jonsson ett fängslande föredrag där han berättade om sin uppväxt som enda barn i den lilla byn Stensätter utanför Bollstabruk och hur han började göra serier. Han upptäckte serietidningen Galago, som han senare kom att bli redaktör för mellan 2003 och 2018, och han började göra serier om sig själv.
– En töntig mobbad 15-åring i en by utanför Kramfors. Alla har rätt att skildra sina egna liv, men samtidigt hänger våra liv ihop genom olika relationer och för att skildra sitt eget liv måste man också skildra andras liv, berättade Mats, som så småningom upptäckte att han måste börja skildra samhället omkring sig.
När han nu ställer ut gör han det under rubriken ”Det är bara skog”.
– Det har slagit mig att det är mycket skog i mina serier. Jag har gjort två böcker med ordet ”skogen” i titeln, och i de två senaste serieromanerna är skogsindustrin central, på lite olika sätt.
– Nya Norrland handlar om vad det blev av Ådalen efter att skogsindustrins guldålder var förbi. Så många har flyttat, så mycket av service och butiker har försvunnit, allt det där som skapar ett samhälle. För mig är det som att det finns fantomsmärtor kvar efter allt det som försvunnit, jag kan fortfarande se de rivna husen, för en sekund fortfarande tänka att Bollstabruk har tre klädaffärer och Kramfors fyra uteställen. Skogsindustrin har ju inte lämnat Ådalen helt, och det görs stora vinster. Men de stannar inte kvar; både vinsterna och skatten på vinsterna hamnar någon annanstans och det är en stor orättvisa att en rik bygd ska vara så fattig.
Skogsindustrins kraftiga expansion på 1800-talet, då inlandet skulle exploateras, avhandlar han även i senaste serieromanen ”När vi var samer”.
– Jag började gräva i min farfars historia och upptäckte att både hans farfar och morfar tvångsförflyttades i 1900-talets början när deras uråldriga renbetesmarker skulle avverkas. Den skogssamiska renskötseln och kulturen var i vägen för industrin och skulle bort, det står rakt ut i dokument från den tiden. Skogssamerna skulle ”avskaffas”.
– I utställningen kommer skogstemat att synas på olika sätt, både i vad de utställda serierna handlar om, i affischen som föreställer massafabriken i Väja, där jag sommarjobbade som tonåring och i den taggiga granskogshorisonten på väggarna. Just den horisontlinjen är så typisk för Ådalen, vill man vara lite poetisk kan man säga att den både stänger in och får en att längta efter det som ligger bakom bergen.
Mats Jonsson berättar att det är en utmaning att göra en utställning som serietecknare. Han säger att han har varit på så många serieutställningar där man bara ställt ut små svartvita serieoriginal, och att:
"det blir lite … trist."
– Jag har försökt skapa en större variation och dynamik genom att göra tryck i stort format, använda färger, projektioner och väggmålning. Jag hoppas att det ska kännas allt annat än trist. Jag hoppas också att den här utställningen ska kännas direkt, men samtidigt ha mycket att bjuda på. Man ska kunna titta in i tio minuter och få sig ett skratt och kanske börja fundera över något, men om man faktiskt tar sig tid att läsa varje enskild serie tar det förmodligen ett par timmar.
Mats ställer också den lite kontroversiella frågan ”Vad det är för fel på ö-viksborna?”
– Det är ju egentligen inte min sak att förklara, utan ö-viksbornas, säger Mats och skrattar. Men man kan väl säga så här: Ö-vik är en större stad än Kramfors. Större, och rikare. Det gör att alla fåniga trender och dumma idéer kommer till Ö-vik först, och ofta hinner de aldrig ta sig till Kramfors innan de dör ut. Att se på Ö-vik blir som att se in i framtiden, och det är inte alltid vackert.
”Det är bara skog” har vernissage nu på fredag 6 oktober 18.00. Utställningen visas fram till och med 6 januari.