På gården i Myre skuttar kaninsystrarna Ronja och Juni omkring, åtskilda från hanen Varge. De är av blandras, inte dvärg-kanin men med lejonhuvad inblandning.
Kaninungarna föds vanligen så att de är leveransklara i maj och i år har Ronja fått en kull med fyra ungar. För Mona är det viktigt att kaninerna får komma till familjer som tänkt igenom beslutet att bli med kanin.
– Jag tycker det är bra om barnen är lite äldre, kanske fem, sex år och uppåt så att de förstår sig på djur, kan läsa av deras signaler och se vad de vill och behöver. Även föräldrarna måste veta vad det innebär. Det är ett levande djur de tar hand om som förtjänar att vara lyckligt och leva ett bra liv.
Mona menar att det alltid är föräldern som har huvudansvaret när de låter barnen skaffa djur men att barnen själva ska lära sig att ta hand om djuret. Hennes egen dotter Kerstin, numera 11 år, kallar hon sin bästa djurskötare.
– Hon spenderar mycket tid med kaninerna, tar ut dem i sele och lär dem trick. Det är en balans mellan att inte skämma bort barnet genom att göra jobbet åt det men samtidigt inte bara se på om barnet tröttnar. När barnen förstår vad djuret behöver kommer det naturligt att tänka på djurets bästa och då blir det roligt att ta ansvar.
Kaniner är sociala djur även om de kanske inte alltid vill ligga länge i knät och gosa.
– De är väldigt livliga och du märker direkt om de tycker om dig eller inte. Våra kaniner känner igen sina familjemedlemmar och blir glada direkt när vi kommer hem och kliver ur bilen. När de vill hoppar de självmant upp i knät.
Många kaniner bor utomhus på sommaren om de inte bor ute året om. Mona menar att båda lösningarna är bra så länge de inte sitter i en för liten bur hela dagarna. Bor kaninen i bur blir det extra viktigt att umgås mycket med den.
– Vi bor på landet och kan ha våra kaniner lösa på gården. Vår hund Cilla skäller bort eventuella rävar och våra kaniner är lite för stora för att de mindre rovfåglarna ska kunna ta dem. Då är det större risk att någon annans hund kommer in på gården. Det bästa är att ha kaninen i en större hage.
De två kaninungarna som fanns kvar när vi besökte Myre har nu flyttat till nya hem och Mona har fått bilder på hur de har det från de nya ägarna.
– Det uppskattar jag jättemycket. Det är alltid lite ledsamt när kaninungarna flyttar ut, vissa vill man behålla men man vänjer sig och det viktigaste är att kaninerna får komma till fina och kärleksfulla hem.