Näringsliv

”Jag vill gärna hjälpa bygden”

Det dånar, durrar och snurrar i Björna. Längst in i den före detta järnhandeln står sex makalösa manicker och tuggar i sig garn. Ut kommer en ny produkt på världsmarknaden: Björnastrumpan.

Irene Svedberg från Movattnet har hunnit med många yrkesroller genom åren.
Jordbrukare, grundskollärare, företagsägare, civilekonom – och nu senast strumpfabrikant.
– Jag är så här att tio år på samma ställe räcker för mig. När allt börjar flyta på är det dags för en ny utmaning, säger hon med ett leende.
Sin senaste utmaning fann hon alltså i Björna.
– Jag tyckte det kändes så hemskt att de här lokalerna stod tomma, säger hon och ser sig omkring i det som under många år var Bäcklunds Järn & Färg.

Snart föddes idén att själv ta över stället, och när Irene fick veta att Mjällomskompaniet skulle sälja hela sin maskinpark för strumptillverkning var hon inte sen att se möjligheter. Hösten 2014 övertog hon maskinparken, och våren 2015 rullade verksamheten igång i Björna. Nu kan hon se tillbaka på ett intensivt första år.
– Det har varit mycket mer jobb än jag trodde, men också väldigt roligt.

Lokalerna är så pass stora att Irene har lockat till sig två hyresgäster och hoppas finna fler. Hennes egen del av byggnaden är fylld från golv till tak med en färgsprakande palett av rejäla garnrullar. Mitt emot dem, i sitt eget rum, står sex gamla underverk från Italien. Det är de som gör grovjobbet i verksamheten; som förvandlar ull och bomull till miljömärkta kvalitetstrumpor.  Maskinernas sätt att ta emot information ger en ledtråd om deras ålder, för fem av dem kan bara läsa disketter. Den sjätte, en ullstickare som givetvis heter Ulla, anser att disketter är för modernt och accepterar bara kassetter.
Likväl får de jobbet gjort med den äran. De arbetar oförtröttligt, och med lite god vilja kan de programmeras att sticka alla möjliga motiv.
– Min dotter Marie har hjälpt mig att göra mönster och loggor till företag som efterfrågar det, berättar Irene.

Maken Mats hjälper också till i verksamheten – och det behövs. Särskilt inför julen gick strumpfabriken på överväxel för att hinna med alla beställningar från företag och föreningar. Trots konkurrens från låglöneländers budgetstrumpor har Irene också funnit sex återförsäljare i kommunen, däribland Nordlanders skor och Grön Gåva.
– Nästa steg blir att nå utanför kommunen; till Umeå, Nordmaling, Sundsvall och Härnösand. Hittills har jag inte marknadsfört mig, men nu är det dags för det. En tanke med den här satsningen är att hjälpa bygden och på sikt skapa nya arbetstillfällen.
 

Publicerat