Glädjetur med flotte

Solen lyser över det sakta guppande vattnet. Molnen har tillfälligt skingrat på sig, en tillfällighet för den Vid en vik, en dold pärla utanför Stybbersmark, flyter en röd flotte med vita knutar. I kombination med den gröna omgivningen går tankarna snabbt mot en klassisk svensk sommaridyll. Temperaturen är så pass behaglig som den kan bli under den svenska sommaren och vinden drar långsamt förbi.

– Först var det osäkert i fall det skulle bli av på grund av den osäkra väderleken, men som tur är har vi vädret på vår sida, säger Kjell och kisar mot solen.

Anna Sandström Carlsson, aktivitetsledare på träffpunkten på Arnäsgården, är glad över att det blev av. Hon berättar att det är ett väldigt populärt evenemang, och att det i år är totalt femton personer som har gjort sig redo för att åka med ut på sjön.

– Det är något många på Arnäsgården längtar efter, det är nästan årets höjdpunkt, berättar hon.

Arrangörerna Bosse Sundström, Mats Östman och Kjell O. Berggrens huvuden pryds av sjömansmössor, och flotten är pyntad med små flaggor. På schemat står sommarvisor till tonerna av dragspel, jordgubbsbakelser med kaffe och fiske.

Det är för femte året i rad eldsjälarna Bosse, Mats och Kjell åker ut på sjön med boende från Arnäsgården. Tanken är att bjuda på en trevlig dag full av festligheter. Det är Bosse som äger flotten, Kjell som står för underhållningen och Mats är förste(och ende) styrman. Tillsammans arbetar de för att göra dagen så minnesvärd som möjligt för sina passagerare.

– Vi vill inspirera andra att göra någonting liknande. Jag önskar fler gjorde sådant här! Det är roligt att göra någonting för dem, berättar Bosse, han vickar lätt på styrmansmössan och ler.

Han menar att dagen bottnar i tanken att sträcka ut handen för att kunna hjälpa varandra, och att det är lätt att förgylla någons dag bara man lägger manken till. För alla har någonting att bidra med på sitt eget vis. Hela traditionen började med att Bosse fick en förfrågan av en som hade sett flotten, och han var snabb med att tacka ja.

– Såklart jag ställde upp. Det är härligt att se dem få en trevligare dag.
Han berättar att huset på själva flotten, som påminner om en sommarstuga i miniatyr, är byggd av en gammal husvagn.

– Jag såg någon bygga någonting liknande på teve för ungefär 20 år sedan, och då tänkte jag att det skulle jag också göra. Det har blivit en plats för många fester och middagar, förklarar Bosse, men går snabbt över till det han tycker är kärnan med hela arrangemanget igen.
– Det är kul att få glädja andra människor, det finns absolut ingenting betungande med det! Man somnar ganska gott efter man gjort någonting sådant här. Det har tagits emot väl, och det gör en själv glad.

Ture Lindmark är en av passagerarna, och det är andra gången han åker med. Efter att flotten stannat till vid en vik tar han tillfället i akt och metar. Han tycker att Bosse, Mats och Kjell har tagit ett otroligt bra initiativ.

– Det är kul när folk vill hjälpa till, för sådant här gör sig inte själv. De gör det kanonbra! Det är fint att komma ut och mysa lite i naturen, jag var själv lite av en vilding som gillade att jaga och bege mig ut i skogen förut, berättar han och ler.

Förutom en ensam abborre lyser dock fisken med sin frånvaro. Men feststämningen ligger ändå på topp. Det är fortfarande glest mellan molnen och vinden drar lätt förbi. Ellinor Lindgren sjunger glatt med till sommarvisorna och prickar i princip vartenda ord. Även hon åkte med föregående år, och hon trivs som fisken i vattnet.

– Det är så underbart och härligt. Det är otroligt att de fixar allt det här och ställer upp, säger hon och tystnar sedan någon sekund, för att sedan fortsätta sitt tidigare utlägg.
– Det är som det ska vara, det kan inte bli bättre, säger hon och fortsätter sedan sjunga med till ”röda rosor och purpur vind”.

När kaffet börjar sina och flotten närmar sig grönområdet igen är det få som vill kliva av. Det känns som flotten nyss flöt ut på vattnet, även om det har gått drygt två timmar och klockan börjar närma sig middagstid.

– Jag önskar vi kunde göra det här oftare, säger Ellinor och får ett unisont instämmande av alla ombord.