Stina Nilsson är ö-vikstjejen som spelade ishockey i Modo och som rundade av karriären när motivation saknades och förutsättningar för damhockeyspelare var bristfälliga. Istället tog en karriär som domare vid där en av höjdpunkterna var SM-finalen 2012. Men kort därefter tog det roliga slut. Det blev tvärstopp.
– Kroppen slogs ut. Jag ville jobba, vara domaransvarig, döma matcher internationellt, ha ett fint hem och vara bästa kompis. Allt på en gång och inom loppet av ett halvår hade jag tappat halva min vikt, berättar Stina.
Plötsligt handlade livet om helt andra saker än studier, arbete och ishockey. Sjukvården gjorde sitt bästa för att få Stina tillbaka i en balanserad tillvaro och så här i efterhand kan hon blicka tillbaka på en jobbig period i livet, men som gett henne erfarenheter och lärdomar.
– Jag har en annan inställning i dag och lever ett betydligt mer balanserat liv. Numera vet jag mycket mer om hur min kropp fungerar och hur jag bör sköta den, säger hon.
I våras blev hon fullt ut utskriven och nu träffar vi en glad och pigg 24-åring som arbetar som vårdare och satsar hårt på att bli en så bra ishockeydomare som möjligt. Nyligen var och en av domarna i European women´s championscup i Linköping, i helgen dömer hon i fyrnationsturneringen i Uppsala och i april reser hon till Kina för att vara ensam svensk linjedomare i Division 1-VM för damer.
Och mellan turneringarna förkommer hon relativt flitigt i riksserien för damer, herrarnas division II och i J18.
– Så här i efterhand är jag jätteglad att relativt kort efter min sjukdomsperiod vågade hoppa på förbundsdomarkursen på Bosön. Med tanke på vad jag har varit med om är det nog det bästa jag har gjort.
Hon är tillbaka i en tillvaro där livet har oerhört mycket att erbjuda. Erfarenheterna har gett henne de nödvändiga insikterna för att skapa den så viktiga balansen i tillvaron. Allt för att hon inte ska hamna i samma kritiska situation igen.
– Jag är fullt medveten om att jag bär på anlagen som gör att jag lätt kan trilla dit igen om jag inte sköter mig. Det här är inget avslutat kapitel i mitt liv, istället något jag bär med mig och måste förhålla mig till, säger Stina.
Nu ser hon fram emot helgens uppdrag och inte minst äventyret i Peking längre fram i vår.
– Resan till Kina är verkligen något jag inte vill gå miste om. Kanske kommer jag att ha en annan inställning om några år, men just nu vill jag ge domarkarriären en rejäl chans och utvecklas i positiv riktning.
Vad tycker du att du borde kunna bli bättre på?
– Allt.