Sagt och gjort: Här kommer ett riktigt otrendigt kåseri. Jag är, och har länge varit, en av världens yngsta gubbar. Redan som barn var jag en gammal farbror. Som sjuåring ifrågasatte jag nyttan med den senaste nymodigheten i huset, syrrans stereo, och några år senare hann jag före Ines Uusman med att avfärda nätsurfandet som en fluga.
”Varför kan folk inte bara ringa varann?” krävde jag att få veta.
Sedan dess har bakåtsträvandet eskalerat på alla fronter.
1: Jag och datorer
Jag skrev jag min första högstadieuppsats på skrivmaskin och när jag till slut investerade i en egen dator att skriva på valde jag en som var tre år äldre än jag. Idag är min jobbdator något slags bärbart underverk , och varje trendigt teknikfreak undrar förfärat varför jag aldrig tar hem den för att leka med om kvällen. Svaret är att jag tycker bättre om hur flikarna till word-dokument ploppar upp på min urladdade gamla PC… och att jag är lyckligt ovetande om allt fantastiskt som superdatorn helt säkert klarar av. Vad väntar ni er av en kille som än idag beskär bilder i det utdöda programmet Paint?
Den sanningen brukar jag berätta som spökhistoria för 7ans grafiker.
2: Jag och nöjesmaskiner
För några år sedan, när alla började traska runt med smartphones, var den fräsigaste finessen med min mobil att den hade färgskärm. På min 14-tums tjock-tv har jag spelat mycket tv-spel … men inget som tillverkats under detta årtusende. Jag hade nämligen roligt med de spel jag spelade under 90-talet, och tycker inte att de har slutat vara roliga bara för att det spottats ut tiotusen modernare spel på marknaden sedan dess. Medan de trendkänsliga köper playstation 4 rustar jag upp ett Nintendo från 1986 och tvingar fästmön att spela Zelda.
3: Jag och mode
År efter år håller pendlar jag konsekvent mellan två frisyrer: nyklippt och för långt. (Den senare har fästmön förhandlat till sig eftersom hon vill ha lockar att fingra på). Om man undantar strumpor och kalsonger består min garderob till 76,2 procent av kläder som var begagnade redan när jag köpte dem – och resten är grejer som mamma köpte till mig när jag var barn. (Jag jobbar fortfarande på att växa ur dem). Jag har aldrig begripit hur en jacka som är snygg när man köper den kan sluta att vara snygg bara för att en annan sorts jacka dyker upp på en catwalk i Paris. När min tröja blir fläckig tvättar jag den och när det blir hål i brallorna syr jag fast en lapp där.
4: Jag och alla andra trender
Ja, vad ska man säga? Jag ser på trendiga tv-program som ”vänner” från 1994 och lagar trendiga rätter som makaronipudding och gröt. Jag äger ingen film från det här årtiondet och lyssnar bara på artister som är antingen pensionerade eller döda. Jag spolar bort tv-reklamen, läser inte annonser och mitt senaste inköp till hemmet är en gammal träkista från loppis att gömma filtar i.
Kort sagt: Jag borde egentligen vara portförbjuden från varje tidning med reklamintäkter.
Lova att inte skvallra för nån.