Det blev stående ovationer från omkring 2 000 i publiken för Glada Hudik-teatern när de satte upp den första av två föreställningar av Trollkarlen från Oz. En klassisk berättelse, men nu i ny - och stundtals mycket rolig - tappning. Man skojar med sms-låm, reklamfilm och dagens hysteriska användande av sociala medier. Dessutom får man in välriktade sparkar mot Försäkringskassan och jobbcoacher. I någon scen påminner man om humorfenomenen i Klungan.
Men allt är inte bara kul. Glada Hudik-teaterns version innehåller också mycket allvar om utanförskap och främlingsfientlighet. Ensemblen gör sitt yttersta på scenen, scenografin är enkel men genomtänkt och den nyskrivna musiken - av Salem Al Fakir och Pontus de Wolfe - är riktigt bra. Den framförs också på ett utmärkt sätt av en eminent orkester.
Men jag kan ändå inte låta bli att tänka på att det här hade fungerat ännu bättre i en lokal som är anpassad för musik och teater. En hockeyhall är en hockeyhall, oavsett vilka ambitioner man har att flytta in kulturen i Fjällräven Center. Arenan är helt enkelt inte anpassad för den här typen av arrangemang, och den kommer aldrig att bli det. Än en gång blir vi påminda om det pinsamma faktum att Örnsköldsvik - år 2014 - fortfarande står utan en riktig konsert- och teaterlokal.