Om du för tillfället befinner dig på Sinaihalvöns västra sida och mot förmodan skulle blicka ut över Röda havet precis just nu, så skulle du nog gnugga dig i ögonen både en och två gånger. Först skulle du tro att du såg dubbelt och sedan skulle du nog tro att tiden var helt uppner, en skum dröm eller något åt det hållet. Har du däremot varit och nallat på flaskan skulle, som alltid, hela världen vara precis just som den ska. Nu faller det sig så olyckligt att vi inte har någon sprit ombord (får en vit jul och nyår på ett sätt) så jag trodde helt enkelt att någon drev med mig ombord när jag fick höra hur lossningen skulle gå till. Vi har nämligen precis, mitt på böljan, knutit fast oss med båten Pacific Diamond som ska ha våran last. Så nu ligger vi, två fartyg på 200 meter st, kloss ihop och kör tillsammans mot ankarplatsen i 6 knop. Häftig syn!
Det är stressigt och full fart ombord. Kocken försöker på egen hand få ihop ett ståtligt julbord till 20 personer, medan vi andra lite moloket förbereder kommande lastoperation. Några av oss får endast njuta av julbordet under 15 minuters matavlösning. Vad ska jag välja att satsa på under den korta tiden? Sill eller kött? Svårt beslut.