Jag sitter ensam på den spyfärgade plastmattan i sjukhytten och räknar medicin. Försöker förgäves trolla fram ett danskt A-apotek ur det svenska vi har ombord och det lilla danska B-apoteket vi fick i Singapore.
Företaget, vi kan kalla det för Gaay, har i uppgift att leverera mediciner till oss båtar baserat på den inventeringslista vi fyller i ombord och skickar till dem. Inte allt för sällan händer det att Gaay, inventeringslistan till trots, vräker på oss mängder av bandage och nålar.
Ja, nästan så mycket att vi kan kasta ihjäl någon (som min mor skulle ha uttryckt det), men det tror jag inte är deras tanke. Inte lika mycket som att tjäna pengar iaf. Den senaste leveransen blev dock helt tvärs emot. Vi fick för lite medicin så nu har jag jobbat som en smurf för att försöka få ordning på alla pillren. Ett samtal till drogexperten (aka. mamma farmaceut) och tror jag mig ha det mesta under kontroll. Om nu medicinleveransen hittar fram till Korea vill säga.
Undrans som flundrans om man inte borde ta och bli droghandlare istället? Eller varför inte slå till på tjänsten som kvalitetsgranskare på något större läkemedelsbolag? VARNING för roliga arbetsdagar alltså!
Kvalitetsgranskare på ett läkemedelsbolag, det placerar sig högt på listan över tacksamma jobb. Längst ner står fortfarande, lika ohotat och självklart som amen i kyrkan, somalisk fiskare. Bara vi bussade väl helikopter och krigsfartyg på minst 2 stycken fiskebåtar när vi gick där. Sedan läste jag i en rapport att piraterna definitivt inte är några Fishermens Friends utan stjäl gärna saker från sina egna fiskare.
Och det kan inte vara tacksamt att kalla sig fiskare med vare sig båtmotor eller spö i sin hand.