Så där riktigt bra mår jag de stunder jag lyckas tygla min rastlösa själ och
försvinna in i en kioskvältare till bok. Boken ska helst vara skriven på ett
genomtänkt och vackert sätt, med sanningar som går rakt in i hjärtat och
etsar sig fast. Jag läser mycket och det händer att jag har 2-3 stycken
böcker påbörjade åtgången, så att jag kan välja läsning beroende på humör.
Självklart har jag funnit mina guldkorn genom åren för läslusten har funnits
ända sedan jag var liten. Dessa arkiverar jag i mitt hjärnbibliotek för att
sedan kunna plocka fram en regnig dag. Det händer att även lättlästa
kriminalare eller romaner slinker med utav bara farten, men innehållet i de
böckerna saknar substans och skits lätt ut bakvägen. Underhållande för
stunden men inte mycket att luta sig mot när stormen går.
När jag själv mår så bra av att läsa böcker har jag lite svårt att begripa
hur det kan finnas vuxna människor som knappt läst en bok i hela sitt liv
(undantaget den påtvingade läsningen under skolåren). Men alla är vi olika
och ickelusarna har säkerligen andra sätt att finna sina måbra-stunder på,
det är jag absolut övertygad om, men jag tänkte ändå be att få dela med mig
lite av den visdom jag snappat upp i textform.
Allt är inte guld som glimmar och de fyndigaste visdomarna behöver inte
nödvändigtvis finnas i de ädlaste av skrifter. Utan kan istället dyka upp
precis under dina fötter där du som nödigast är.
Under ett toabesök hos mina föräldrar fann jag en text om ödet/lyckan skriven på
golvet. Den säger att lyckan är en kvinna och för att tygla henne måste du
vara äventyrlig och på gränsen till våghalsig. Du ska inte vara feg eller
försiktigt. Jag tycker att fler killar borde skrika: SE UPP I BACKEN ANNARS
FÅR DU TRE HÅL I NACKEN, sedan bara blåsa på och svepa med sig både
lycka och kvinna på vägen. Inte för att jag vet hur det står till
med alla andra fruntimmer, men grabbar, jag är beredd!