När jag gluttade på hyttgardinen denna morgon fick mina två ögon (jag behövde aldrig offra något i Suez så jag har fortfarande två) sig en leende start på dagen. Att le med ögonen är det bästa leendet. Jag gillar vackra vyer och just idag så flöt en stillsam rök förbi fartyget i sakta mak. Jag blev lite harmonisk för stunden men tänkte sedan på den kalla luft som under dagen skulle komma träffa min hud. Då rös jag lite, klädde på mig mina slappa kläder (bara en vecka kvar av ostylish vardag nu!) och gick ner till mässen för min sedvanliga gröt och kaffe frukost. Lite värme i magen skulle nog behövas inför dagens uppgifter. Livbåten och manöverbord båten skulle båda sjösättas.
Som sagt tio veckor har flytit fram, i varierande fart, och om en vecka återfinns jag troligtvis på det gula och blåa fastlandet igen. För hur länge återstår dock att se.
Fast mark har det blivit lite av den här törnen. Ja, faktiskt ingen alls när jag tänker efter då vi bara har legat vid jetty eller på redden. Annars är ju det en av de stora fördelarna med detta yrket (på oceangående båtar) att man får möjlighet att komma till fjärran städer och uppleva deras utbud av... shopping! Konsekvensen av denna törns landgångsavsaknad är att mina fickor är till bredden fyllda med brännande pengar. Jag säger bara flygplatsen.
Nu ska jag försöka påminna mig själv om att det är 2011 och att jag visst tror på att allt har en mening, att vårat universum är en ring och att vi därför alltid är precis just där vi ska vara.
Yaar!
Michaela Ö
Smoke on the water
Törnen börjar lida mot sitt slut och vi befinner oss faktiskt precis där den började. Cirkeln är sluten. Universum är kanske en ring ändå?
Publicerat