I den här staden finns det sparsamt med kunskaper i det engelska språket och eftersom vi inte heller är några baddare på ryska är det som upplagt för missförstånd. Igår önskade vi komma till en kiosk men blev istället guidade till ortens två stora köpcentra. Väl på plats, den ofördelaktiga veckodagen till trots, äntrade vi ändå stället med slagkraftigast namn. Diamond.
Vi försökte under kvällens början att socialisera med lokalbefolkningen utan större framgångar och slutade ganska snart för att istället riktade vår uppmärksamhet på annat. Efter tre månader ombord gjorde det mig inget att musiken var gräslig och stället dyrt. Jag hade en toppenkväll med min supergoda kollega och känner mig som ett bättre begagnat uppladdningsbart batteri (inte fullt lika bra som ett nytt men heller inte helt uttömt).
Efter att ha avverkat Nakhodka by night ropade vi på en taxi som kunde ta oss till båten. I den skumpiga taxiresan hem började jag känna mig åksjuk, attans otur, och delade då med mig av den informationen till min partner in crime. Inspirerad av humorserien Solsidan, som vi tidigare under dagen sett, började han skrika: kämpa mot, kämpa mot! Taxichauffören ångrade nog med ens att han plockat upp de två svenska sjömännen när nu den ena av dem satte igång med att hyperventilera som en gravid kvinna på due date och den andre ropa något på svenska, om och om igen. Samtidigt som båda två, mellan varven, tycktes skratta ögonen ur sig. Om barnet blev fött, så att säga, förtäljer inte den här historien men för den som vill veta utgången (eller bara gillar att skratta) så rekommenderas ovan nämnda tv-serie starkt.
Glad alla hjärtansdag!