Övrig kultur

Unga poeter

Läs de 13 ö-vikstjejernas dikter i Länsbibliotekets nya antologi Ung Poesy.

21 unga poesiförfattare från Västernorrland valdes ut till en antologi som släpps på Arkenbiblioteket i morgon – och det är ö-vikstjejer som dominerar.

Diktsamlingen Ung Poesy är resultatet av Länsbiblioteket Västernorrlands jurybedömda poesiprojekt där man gick ut till alla poesiskrivande västernorrlänningar mellan 15 och 19 år. 32 personer skickade in dikter, 21 valdes ut, 13 av dem bor här i Örnsköldsvik – och samtliga är tjejer.

De unga författarna fick tre ord att inspireras av: spårsnö, brytpunkt och läppglans.

– Jag började med ett ord i taget, det var roligt att experimentera så att man kunde få till något mer kring själva ordet, berättar Rebecka Kristoffersson som fick med alla sina tre dikter i samlingen.

Flera av de andra har också mer än en dikt i samlingen och i morgon, lördag, ägnas Arkenbibliotekets Poesihörna klockan 12 åt Ung Poesy. Många av tjejerna som medverkar i antologin är då på plats för att läsa sina dikter.

Ung Poesy är utgiven av Länsbiblioteket med stöd av Statens Kulturråd, Svenska Akademien och Landstinget Västernorrland.


Dikter i Ung Poesy

Ellen Axelsson

Fasad

Du är en storm

en vilja utan vägriktning
Du är en rasande kraft
en aktiv vulkan
Alla vet vem du är
men du är en främling
Du visar aldrig ditt rätta jag
så bryt ned din fasad och visa vem du är!

Magdalena Björnler
Spårsnö

Saknad av snö

Saknad av lätt snö
Lättnad från tyngden av jobbig snö
Saknad av blöt snö
Saknad av torr blåsig snö
Saknad av Spårsnö

Marielle Buhr
Läppglans

Blända mig med infektion

du är allt som är falskt
du är glans i distans
skapad av lättja
bortglömd i avund
ansats till förbättring
det blev en förlorad förbättring

Sandra Bylund
Spårsnö

Snön är vit

Snön den glittrar
Var jag går
Så lämnar jag
Spår i snön

Emma Danielsbacka
Minnesförlust

Som tassavtryck i snön, lämnades dina spår i mina minnen.

Tiden får dem att flagna bort, försvinna.
Jag vill inte glömma, försöker hålla fast.
Men likt löven flyger iväg på hösten, lossnar vartenda spår för varje dag som går.
Jag minns dig, men inte varför.

Ida Danielsbacka
Hunger

Äter smink

För att vara lite vackrare, lite bättre
Men ändå, hunger
Ignorerar den
Vill ju bara vara lite mer perfekt.

Sofie Edmark
Dikt 2

Jag måste skärpa mig, jag måste sluta.

Det här är inte bra. Not in any way.
Det är riktigt dåligt.
Jävligt dåligt.
Jag måste sluta ha förhoppningar.
Jag måste sluta hoppas. Jag måste sluta tro.
Jag måste, jag vill, jag borde.
Men jag kommer inte sluta.
Nope.
Det är som om någon har limmat fast
min han i väggen medan jag sov.
Hur mycket jag än vill gå vidare till nästa rum är jag fast.
Stuck in the middle.
Jag bad inte om det här, jag ville inte.
Men det hände ändå.
Kul.

Bea Glud

Det är två år sen.

Du bara försvann.
Du dog i cancer.

Att vara ett barn,
it is once in a lifetime.
Never forget it.

mobilen ringer,
skynda dig att svara nu,
det var bara du.

Rebecka Kristoffersson
En doft av jordgubb och sommar

Han är bubblorna som svävar ut från tredje våningen i solens reflektion.

Han är en poet, en drömmare, en disig morgon.
Han sätter ord på det obeskrivliga,
kan han sätta ord på sig själv?
Han är den godaste utav drycker
man blir nästan berusad.

Han är läppglansen på mina läppar,
en doft av jordgubb och sommar.
Han är sommarens alla jordgubbar,
mitt vackraste sommarminne.
Han är bubblorna som flyger ut från tredje våningen.

Han är stjärnfallet
och vi
är drömmen som blev sann.   

Erica Lundberg
Sinnesbedövning

Snön vräker ner,

jag ser den inte.
Bilarna tutar,
jag hör dem inte.
Någon lägger en hand på min axel,
jag känner det inte.

Ser en dödsannons,
hör ett skri,
känner en kniv längs min rygg.

Inser att det är dags att slå hål på bubblan.

Lovisa Nordström
Läppglans

där hade ingen tidigare varit

där luktade du pojke-snart-man
fånig skäggstubb, inte värd att raka bort
där var du röd och smakade hallon
där var du kysst av mig, en gång sedan två

Amanda Rodling
9:22

nio och tjugotvå,

fem ord som inte går att förstå
och det sista
av min kraftreserv
faller ner på golvet
till hundra små,
ledsna bitar

Elin Skogsberg

Vi älskar under samma himmel

om än inte varandra
Två väsens stilla möte i en natt
må vara stämningsfullt i natten
i strålglans endast dött

Klä mig i en annan sorts nakenhet
att trä på de frostiga sorgerna
Ramla inte av ojämnvikt
och var inte rädd, ty du riskerar
att dra med dig himlavalv i fallet

Kom och sätt ett avtryck
att dansa vidare i hundra år
Kanske snuddar vinden din skuldra
kanske någon annans skuldra
kanske någon annans vind

En rymdmyra att stjälpa
men kanske hellre att upptäcka
Vems leende på mina läppar
är det som smeker dig
det fäster jag mig inte vid

Jag vaknar nästa morgon
men denna gången kantad
av prärieblommor och lejontassar

Publicerat