Att kliva in i Fjällräven Center inför matchen kändes nästan som att gå in ett konkursbo.
Gångvägen mitt framför hallen var blockerad av en enorm vattenpöl, och vetskapen om att biljetter delats ut gratis fick mig att se misstänksamt på de A4-papper som tejpats upp i trappuppgången där det basunerades ut att souvenirshopen sålde replicor för halva priset och av någon anledning rörde sig fler människor nerför trappen än uppför när jag kom.
Var hela klubben på väg att reas bort likt en utdöende bokhandel med utförsäljning?
Just då kändes frågan befogad men drygt två timmar senare var känslan förstås en helt annan.
***
Hur Modo än spelar just nu väcker det någon slags frustration hos mig.
Så länge de hade måltorka var jag förbannad över att de aldrig fick in pucken och nu när de gör tre mål på 110 sekunder blir jag förstås förbannad över att de inte har visat den hypereffektiviteten tidigare.
***
6141 Modofans förtjänar en stor eloge. Så många hade nämligen tagit sig ner till arenan för att heja fram Modo i ett läge där allt kändes hopplöst, och även om vissa fått sina biljetter gratis förringar det inte det faktum att de vigde tre söndagstimmar åt att stödja ett Modo i kris.
Mycket upplyftande för laget.
