Men eftersom min dotter var på besök hos mig denna ödesmättade fredag var det mer eller mindre omöjligt att inte följa med på hockeybevakning i Fjällräven Center.
Hon, snart 10, hade aldrig sett en hockeymatch live tidigare. Inte speciellt idrottsintresserad heller, och hon var klart tagen efter drygt två timmars nervpärs i en kokande Center-gryta.
Hon var helt förstummad efter den omtumlande tillställningen då vi tillsammans skyndade ner till Modos omklädningsrum direkt efter matchen. Vi möttes av glädjevrål, champagne-sprut och okontrollerad glädje.
En för henne helt ny, illaluktande doft, som hon pratade mycket om på väg hem efter matchen och resten av glädjekvällen, var den påträngande läderinpyrda svettlukten från vilt krigande Modo-kämpar och deras hockeyutrustningar.
Hon tog många bilder med sin nyinköpta mobil och fick på plats uppleva något av det största och viktigaste på länge i Ö-vik, för Ö-vik och för Modo.
Förmodligen det viktigaste i Modos hockeyhistoria, trots tidigare slutspelsavancemang och SM-guld.
Detta var som sagt hennes första möte med hockey live och hennes nyfödda favoriter. Något hon kommer att minnas livet ut. Vem kommer inte att göra det? En ny Modo-supporter hade fötts
Vi två kunde bara förenas i: "Modo-Modo Modo".
