Det är inte precis något Bali vi snackar om här inte, utan vi ligger långt i från det Indonesien turisterna vallfärdar till. Här är det nog inte omöjligt att jag har rätt när jag slår vad om att hälften i byn aldrig stött på en europé tidigare. Eller, ja, förutom den där hippien som bott i utkanten av stan sedan 1970 dåra.
Alla, jag menar verkligen alla, stirrade sönder de två utbölingarna som vandrade omkring på gatorna idag, svettiga och bleka. Men inte på ett taskigt vis (vissa skrattade i och för sig men det bjuder jag på) utan bara med en oskyldig nyfikenhet, vuxna som barn.
Efter en lång promenad, innehållande ett monster-tropikregn, hittade vi fram till sommarens jippo i stan. Nämligen en fotbollsturnering! Gissa om vi blev glada när ett helt gäng med spelare ville att vi skulle stanna och kolla. Stämningen som rådde på arenan kastade mig tillbaka till mina egna fotbollsmatcher förr om somrarna. Gräs, sol och gemenskap. Ibland är det extra typiskt att man inte kan få allt man vill. Väljer man att jobba till sjöss försvinner samtidigt möjligheten att vara med i ett lag. Det är något jag saknar!
Mitt lag, Pertamina FC, var definitivt det starka laget i dagens derby mot Tulsa Neron FC.