30 år bakom dem står i sin tur en klassisk laguppställning med farmor, farfar, mormor och morfar. Notera att antalet inblandade har fördubblats för varje generation, där mina föräldrar är dubbelt så många som mig och deras föräldrar är dubbelt så många som dem.
Detta skakande mönster eskalerar i rasande fart.
För tre generationer sedan, kring sekelskiftet, hjälptes 8 personer åt för att avla fram mina fyra far- och morföräldrar.
För sex generationer sedan, 1811, var 64 personer inblandade i skapandet av min farfars farfars far och de övriga 32 i hans generation.
Nio generationer tillbaka, 1711, har den skaran vuxit till 512 pers och för tolv generationer sedan, 1611, är vi uppe i 4096 fertila förfäder.
Redan på 1500-talet når vi fyrsiffrigt med 32 768 stycken, och år 1411 deltar en kvarts miljon förfäder i avlandet. (262 144 stycken, för att vara exakt).
20 generationer tillbaka spräcks miljonvallen, med 1 048 576 bidragsgivare i den hägglundska genpoolen, och fyra generationer dessförinnan landar vi i ett 1200-tal där jag har nästan dubbelt så många förfäder (16 777 216) som det bor svenskar i Sverige.
Hoppar vi 27 generationer tillbaka, till det glada 1100-talet, visar det sig att jag är ättling i rakt nedstigande led till var tredje människa på planeten. Med 134 217 728 statistiskt säkerställda förfäder, i en värld där det beräknas ha existerat blott 320 miljoner, börjar min ofattbart stora roll i mänsklighetens historia på allvar att märkas.
Den riktiga braknyheten dyker dock inte upp förrän 100 år tidigare, år 1011, då jag visar mig vara ättling i rakt nedstigande led till 300 procent av jordens befolkning.
I en värld vars totala mänskliga population uppskattas ha omfattat som högst 345 miljoner, skåningar inräknat, har min släkt vuxit ut till att omfatta 1 073 741 824 separata fortplantningsorgan. 536 870 912 fruntimmer, exakt lika många karlar och sammanlagt en miljard förfäder i rakt uppstigande led.
Du har säkert redan märkt att det nu saknas 754 miljoner förfäder. Frågan är vart de håller hus?
En hypotes är att ryktet om mitt utomjordiska arv stämmer, en annan går ut på att jungfrufödslar var himla mycket vanligare förr och en tredje tar avstamp i utgångspunkten att även människor kan föröka sig genom delning.
Om du hör till de tråkmånsar som inte vill svälja någon av dessa uppfriskande teorier återstår en central, självklar fråga:
Var faller resonemanget?
Klura på det tills nästa vecka.
