Som uppvuxen på en segelbåt vid den solsäkra höga kusten där vackra kvällar är ett faktum, har man ofta blivit tillsagd att inte föra oväsen vid vattnet. Ljud sprids extra lätt på den spegelblanka vattenytan. Men i lekens hetta är det inte alltid så lätt att tänka på båtgrannarna i andra änden av viken, och ibland kan det vara lika svårt att hålla sig okänd här på sjön. För likt ljud - så färdas även den beryktade djungeltrumman snabbt på vattnet.
Ett flertal av besättningsmedlemmarna, har det visat sig, visste redan vem jag var innan dom träffade mig. Det händer inte allt för sällan att någon ombord har varit på samma båt som en själv tidigare, seglat med samma folk eller bara hört talas om en på diverse kurser och konferenser. Branschen är inte så stor i det hänseendet, och speciellt inte i Sverige. Sedan när man, som jag, är en katt bland hermelinerna, blir det förståss inte lättare att hålla sig i skymundan. Nog om det nu över till en snabbare variant av djungeltrumma, nämligen VHF-radion.
För några kvällar sedan rådde det en skön tystnad på kanal 16, vilket är ytterst ovanligt i dessa farvatten där radiodisciplin inte finns utmärkt på kartan. Tyvärr blev jag tvungen att kalla upp en tjurig babordsbåt som vägrade väja för mig, och sedan var det kört. Lika snabbt som trafiksituationen löste sig gick den ljuvliga tystnaden i graven. Kärleksballader och rop började snabbt härja, färdas i form av radiovågor, och störa ut tidigare rofyllda sinnen.
Lady gaga - weee laaaaaaaav uuuuuuu!!, var nog mitt favoritrop den här gången.
Drum, drum! Djungeltrumman slår igång. Hur har ni det på hemmaplan? Skriv gärna en kommentar, eller skicka ett mail till michaela.olund@hotmail.com, och berätta vad som händer på midsommar. Jag är nyfiken strut! (Alla känner apan, apan känner ingen.)