En kväll här om veckan när jag, i all min ensamhet, satt och fördrev ytterligare en ankarvakt uppe på bryggan (med att fantisera om den svenska sommaren) händer något oväntat. Helt plötsligt smäller dörren upp och halva brandstyrkan kommer inrusandes, samtidigt som den andra halvan börjar vråla över radion. Tydligen var rostknackandet jag nyss tyckt mig höra i själva verket ett alarm. Och alla ombord trodde att det brann.
Det visade sig att det bara var vår nya kock som råkat komma åt kvarglömningsalarmet nere i en av frysarna (idé: kvarglömdabarnalarm?). Bra att han bekantat sig med larmknappen, tycker jag, och samtidigt lärt besättningen ombord att skilja på frys- och brandalarmet. Men på sin plats är en guldstjärna till alla duktiga brandbekämpare som mönstrade så snabbt! Nu känner jag mig säker på att folk hittar rätt om en riktig brand någon gång skulle bryta ut ombord. Och börjar det brinna i frysen så tror jag inte att det gör något om vi blandar ihop alarmen. Brandtriangeln får det nog kämpigt att hålla alla sina tre delar intakta i den miljön. Jag menar, vad har ett par djupfrusna röda pölser för flampunkt att komma med liksom? ;)
* ISGOTT bibeln som en tankstyrman förväntas kunna utantill, i sömnen. Men jag använder den främst som huvudkudde när jag ligger på bryggvingen och solar. Överstyrman fann mig faktiskt sovandes på den i solstolen en gång. Om han blev stolt eller upprörd var svårt att tyda i det ansiktsuttryck han visade upp. Förvånad kanske?
Nu är vi på väg mot staden Mundra som ligger på Indiens västra kust. Dit är det en resa på nio dagar men redan om någon dag kommer vi att tappa Internet (jag har redan ställt fram klagomuren här ombord) så om ni vill delge mig någon information om landet eller bara säga hej så bör ni göra det snarast.
GPS: