Läste du om mitt blodiga sjukbesök häromdagen?
Orsaken till det var att mina tår domnade bort för två veckor sedan och vägrade vakna upp igen.
Under de senaste 16 dagarna har dessutom mina fötter, fingrar, händer och vader samt höger underarm behagat försvinna på oregelbundna tider.
Vid en hypokondriframkallande googling bjöd en nätdoktor på tre svar till vad detta kunde bero på:
1. Diabetes hos äldre
2. Kraftig alkoholkonsumtion
3. Multipel skleros.
I och med att jag är en ung, diabetesfri nykterist återstod förstås bara en möjlighet:
Den obotliga neuroligiska sjukdomen MS. Blä.
För första gången grämde jag mig över att inte vara alkoholist (för då kunde ju det ha varit orsaken till Tönrosa-tårna) men läkarbesöket gav mig två nya alternativ:
B12-brist eller borrelia.
Att jag skulle ha smittats av en borreliafästing i Trehörningsjö kändes mindre troligt, men å andra sidan kändes B12-brist lite
orättvist.
Jag har tre syskon som är vegetarianer, och så är det JAG som drabbas av den bristsjukdomen?
Det framstod ändå som minst konstigt, men i dag fick jag besked:
Vartenda värde i kroppen är fullt normalt.
Vilken lättnad!
Med andra ord är jag en helt vanlig, kärnfrisk kille som inte kan känna sina tår.
Och mer normalt än så kan det ju inte bli.
