Desto mer skeptisk blir jag när folk (inte sällan samma folk) i njutbara ögonblick deklarerar att de har hamnat i paradiset för det, däremot, är ju rent ut sagt löjligt! Hur kan man ens komma på tanken att jämföra en spa-dag, en femrättersmiddag, ett nöjesfält, en chartersemester eller en lyxkryssning med Edens lustgård?
Självklart har vi det mycket, mycket bättre nu än Adam och Eva någonsin hade det i sin lummiga inhägnad.
Kort sagt: Paradiset är fruktansvärt överskattat.
Om Adam och Eva fått chans att byta till våra liv med fåtöljer, bäddmadrasser och regntäta hus, dignande snabbköp och lagad mat, rörliga bilder i magiska lådor och fler musikartister att välja på än en enda änglakör så hade de lämnat Eden fortare än Gud hann säga förbjuden frukt.
Och om någon av oss, som har ovanan att ibland kalla vår vardag för helvete, förflyttats till bibelns paradis skulle vi knappast ens ha stått ut ett dygn.
Tänk dig själv:
Bara frukt till varenda måltid och bara vatten att dricka.
Inget att göra, inget att läsa, inget att se på tv och ingen musik att digga med i.
Du får uträtta dina behov i en grop i marken, torka dig utan toapapper, borsta tänderna med ett skitigt pekfinger, sova på bar backe utan en tråd på kroppen och varje gång det regnar tar du ett ofrivilligt bad. Den enda fördelen är att du slipper genomsura kläder nu när du inte har några.
Bibelns version av ett paradis var en plats där du slapp riskera att dö av svält, köld, krig, epidemier eller naturkatastrofer, och i det paradiset lever redan de allra flesta av oss svenskar.
Vi har sedan länge slutat att kämpa och slita för vår överlevnad.
Vi kämpar i stället för vårt internet-abonnemang och vår nya bil, för snyggare frisyr och snyggare hem, för större tv, större beundran och för att ha råd med en mer varierad kost än de bär och nötter som Adam och Eva nöjde sig med.
Det enda skälet att kärleksparet i paradiset verkar ha mått bättre än vi gör nu är att de nöjde sig mer än väl med att bara leva.
Och det är kanske den mest skrämmande insikten av alla?
Att allt som håller oss åtskilda från paradiset är våra egna tankar men att den flortunna barriären ändå är omöjlig för oss att bryta igenom.
Det gränslandet, med klar utsikt över ett låst paradis, utgör kanske vårt verkliga helvete.
