Självklart regnade det till och från under dessa dagar, men mestadels uppehåll och behaglig temperatur gjorde det möjligt att stadsvandra utan o-chicka outfits, med andra ord, vi behövde inte fula ner oss med regnjackor och stövlar.
Fredagen bjöd på dyra drinkar uppe i hotellets sky bar, Galvin at Windows, en Guide Michelin restaurang vi tänkt äta på, men då väntetiden var för lång drog vi till Tiki bar och åt hamburgare istället.
Vi var för trötta för clubing på fredagen så det blev sagt att vi skulle upptäcka London by night på Lördagen istället. Sagt och gjort, efter en delikat intagen lördagsmiddag på en fransk restaurang i mysiga Shepards market, tog vi klackisarna och begav oss ut på jakt efter den bästa nattklubben. Eftersom vi inte besitter minsta kunskap om var man ska gå, tyckte syrran att vi skulle hänga på ett gäng småfulla partyklädda tjejer, och gå dit dom nu var på väg.
Några kvarter senare stod vi i en kö till något hippt inneställe som man tydligen behövde stå på nån lista för att beträda. Tur att jag har en så snygg syrra som lyckades charma den stora bjässen vid ingången och få in oss ändå. Kul kväll med syster!
Nu har vi varit i London två gånger och jag är fortfarande inte trött på staden. Alltså kan jag glädja mig över att mitt liv inte heller är så trist att jag är trött på det. (enl talesättet)