Erfarenheten har i och för sig lärt oss att allt är Nils Ågrens fel, men nu är jag nästan mer benägen att peka finger åt mode-Märta och redaktörs-Boa.
Att erkänna min egen skuld till spektaklet är desto mer motigt men minst lika svårt att komma ifrån. Det började redan fjol, med ett kryptiskt nyårslöfte i årets sista nummer:
Att jag efter fem år ska klippa mig men bara på ett villkor. Mer om det 2011.
Det lät ju både supermystiskt och genomtänkt men jag hade helt enkelt inte bestämt mig för något villkor än. När du vill vinna tid är det aldrig fel med en gnutta fejkad mystik.
Fem krönikor senare blev det hela mindre luddigt. Där proklamerades det
a) att jag ville plagiera en 1100 år gammal förfader, och
b) att jag ville lära mig tre livsläxor innan frillan föll.
Min testosteronstinne släkting, Harald Hårfager, svor att inte klippa sig förrän han erövrat hela Norge.
Hans mesige ättling (läs: jag) kontrade med att vägra klippa mig förrän jag återerövrat barndomens förmåga till gråt, längtan och saknad.
Skvalandet fick jag fart på redan i februari, och efter att ha förvägrat mig själv besök hos familjen i tre månader blev jag lämnad ensam kvar när de reste bort och skrek åt mig att jag inte fick plats i bilen.
Det var förstås bara en dröm men obehaget i den drömmen visade tydligt att mitt undermedvetna inte glömt hur man saknar.
Det som återstod var att framkalla längtan
men så utnyttjade jag den här sidan till att försöka skänka bort mig själv (vilket ju faktiskt var Nils Ågrens fel) och fick svar från en blivande flickvän.
Henne var det inte direkt svårt att längta efter.
Frillan skulle ha har rykt redan i somras om inte mode-Märta fått en idé. Jag tjuvlyssnade skräckslaget när hon lanserade den för vår redaktör.
Märta: Vi tar fram några olika frisyrer och sätter Tobbens huvud på dem, och så får läsarna rösta om hur han ska se ut.
Boa: Bra, Märta! Sen kan vi säkert få nån frisör att fixa klippningen!
Märta: Ja
fast vi har inte frågat Tobben än.
Boa: Skitbra, vi kör på det där upplägget!
Med andra ord hade jag själv inget att säga till om. Min chef styr över vad min frilla ska råka ut för, och som en god anställd ser jag förstås till att foga mig.
Därför tvingas du nu uthärda åsynen av min feja på 500 procent fler ställen än vanligt och jag beklagar verkligen.
Däremot gillar jag de rykten som säger att man kan sälja ett hårburr som mitt till Dramaten för över 1000 spänn. Det skulle passa perfekt till Fågelskrämman i nästa uppsättning av Trollkarlen från Oz.
