Så här skrev Nils Ågren i Tidningen 7 i nummer 18 den 6 maj:
Det är inte en männisch det är en Domsjöbo. Uttrycket myntades av Erik Törnqvist, själv Domsjöbo. En av de roligaste som funnit.
Cykelreparatör var han under i stort sett hela sitt liv, även långt efter pensionsåldern. Men det är som Örnsköldsviks okrönte revykung han blev mest känd.
Sin första revy skapade han redan i slutet av 1940-talet och därefter har det blivit en hel radda. Hans oefterhärmliga monologer har också gått till historien och otal är de Domsjöbor och även andra utsocknes som skrattat sig hesa över Flygresan, Tjyvkäringen, Grundskolan och Generalstabsporr.
En som kände honom väl är trubaduren, revyartisten och reseledaren Margareta Norberg.
Jag var 14 år när han ringde efter att han hört om en jänta i Västanå som kunde sjunga. Vi träffades på Stenmans konditori och jag fick provsjunga. Han halvlåg i stolen på gamla Parken och sa: ge faan å sjung så vackert, dom ska höra dig på 18:e rad också. Jag har Erik att tacka för att jag lärde mig texta ordentligt, berättar Margareta som spelade revy med Erik under 25 år.
25 fantastiska år. Han skrev nästan allt själv, han visste hur man skulle använda kroppsspråket och hur man skulle ha kontakt med publiken. Han funderade mycket och var väldigt klurig. Erik var mycket större än vi någonsin tror, han var en fantastisk människa på alla sätt och vis.
Erik Törnqvist avled 21 april, revykungen blev 86 år.