Det spektakulära här är ju inte lärdomen i sig utan hur jag lärde mig:
Genom att få en UFO-film utan UFO:n beskådad av en kvarts miljon tittare på 24 timmar.
Det börjar på Trettondagen, när jag sitter vid skrivbordet framför fönstret hemma i Bonäset och misslyckas med att få nåt gjort. 13.29 lyfter jag blicken mot himlen, men kan inte se den ordentligt eftersom det är en liten vit rektangel i vägen.
Min första tanke är förstås att det är ett knubbigt flygplan inlindat i sockervadd, men de jetstrimmor som jag är van att se löpa över minst halva himlen syns inte till.
Rektangeln påminner om en liggande hushållsrulle i profil, rör sig fallande över himlavalvet från vänster till höger och ser ut att vara på kollisionskurs med en stående toalettrulle som nedstiger från samma himlavalv.
Wow! Att två plan skulle trafikera Örnsköldsviks luftrum samtidigt känns förstås långt ifrån lika troligt som att två utomjordiska pappersrullar inträtt i atmosfären.
I det läget river jag upp mobilen ur fickan och kliver ut på balkongen två meter vänsterut för att filma.
Min storslagna plan är att visa klippet för sambon och få en förklaring till vad det föreställer, men eftersom hon inte är hemma blir nästa dumma idé att låta webben 7:s läsare svara i stället. Någon egen artikel känns inte direkt motiverad, så jag slänger ihop ett blogginlägg och tankar upp filmen via Youtube. Sedan tipsar jag Facebook-kretsen om inlägget och återgår till mitt vanliga liv.
Det är då det spårar ur.
Efter en timme får jag mejl från UFO Scandinavia som ber att få använda klippet, och kort därpå ligger en redigerad version uppe på deras kanal. Det får först 15 visningar, sedan 69, därefter 122 och kort därpå drygt 300.
Samma kväll meddelas jag om att klippet lagts upp på Rysslands och Kinas versioner av Youtube.
Kvart över tio nästa morgon, när jag just kommit ur sängen, ringer Aftonbladets PR-avdelning.
De vill också använda klippet och jag är för yrvaken för att ens komma på tanken att ta betalt.
Fem minuter senare ringer Aftonbladet igen och upplyser mig om att jag är mitt i en telefonintervju.
Ett knappt dygn efter observationen gör "UFO-filmen" entré som huvudnyhet hos dem jämte JVM-guldet och ses under det närmaste dygnet av 250 000 svenskar (varav ungefär 245 000 påpekar att vanliga jetstrimmor kan se ut så där).
Luftfartsverket kontaktas, Webben 7 slår besöksrekord eftersom AB har länkat dit och ett okänt antal tidningar hakar på hajpen. Till och med konkurrenten ÖA drar upp saken och låter en expert från UFO-Sverige analysera filmen. Experten ringer mig samma kväll och undrar vad fasen som hänt.
Hur kunde det här bli en sån hajp? undrar han. Jag har fått ägna hela dan åt att svara på frågor från olika tidningar om den där filmen!.
Jag kan inte göra annat än att be stackarn om ursäkt för allt extrajobb.
Lita på att jag kommer tänka mig för innan jag filmar svävande toarullar nästa gång.
