Munksund kunde kvittera i mitten av perioden, som slutade 1-1.
I andra perioden fick vi börja med att spela tre mot fem i en och en halv minut, men vi redder ut det på ett föredömligt sätt.
Vi tog sedan hand om spelet och kunde göra både 1-2 och 1-3, genom Victoria Samuelsson på en snygg styrning och Johanna Fällman, som tryckte in ett stenhårt slagskott.
Munksund gav dock inte upp, utan kunde kvittera till 3-3 innan andra perioden var slut.
I den tredje gick vi ner på tre femmor och tog tag i spelet totalt.
Maria Lindh tryckte in ett läckert direktskott till 3-4. Då kändes det som om matchen var vår, men än en gång slarvade vi i egen zon och Munksund kunde kvittera till 4-4.
I den 13e minuten kastade sig Olivia Carlsson fram och fastställde slutresultatet till 4-5.
Segern var rättvis och skulle varit större, men slarv och lite okoncentration gjorde att vi inte stängde matchen tidigare.
Tjejerna visar dock en härlig attityd i jämna lägen och det märks dom har styrka och självförtroende i avgörande lägen.
Det som gladde oss mest under matchen, var vårt spel i fyra mot fem och tre mot fem som var underbart och att vi även skapade många chanser i den spelformen.
Tjejerna får nu ta några dagars ledigt under sportlovet, för att sedan ladda om inför semifinalspelet.
Jag ser fram emot slutspelet med stor optimism och tror att vi kan gå hela vägen.
Det grundar jag på att vi har spetsspelarna, bästa målvakterna och den bredaste truppen, samt att vi känns starkare än de andra lagen.
Att vi skulle sluta tvåa i serien och vara obesegrade i 13 raka matcher, är faktiskt bättre än vad en optimist som jag vågat tro på.
Om man som jag, får följa och se de här tjejerna träna och utvecklas, blir man inte jätteöverraskad.
Vissa av våra fys- och ispass är en njutning för en tränare. Jag har aldrig som tränare upplevt en sådan inställning som dom här tjejerna visar upp.
Målsättningen var slutspel, men nu har vi minst ett brons.
Vi har ingenting att förlora, utan nu kör vi för guldet.
/Micke Nilsson