Djur, växter och slåttdalsskrevor inhägnas för att även framtida generationer ska få ta del av dem.
Frågan är varför vi inte tänkt lika långt när det gäller kulturbevarande?
Och då snackar jag inte om tråkiga halvmesyrer som att kalla Drottningholm för världsarv eller om de befintliga kulturreservat som vigs åt bevarande av kulturpräglade landskap.
Nej, vad jag vill ha är ett r-i-k-t-i-g-t kulturreservat med befolkning och hela klabbet.
Nu, när den teknologiska utvecklingen får samhället att omforma sig självt i allt snabbare takt, borde det vara superaktuellt med tidskapslar där utdaterad teknik och småmurkna ideal bevaras i all evighet.
Gene Fornby var ett behjärtansvärt försök att konservera en svunnen tid, men den idén var det ju ingen som fick förrän hela boplatsen varit förvunnen i ungefär 1400 år. Den missen gjorde att vi tvingades rekonstruera allt från grunden och anlita moderna mellanmjölksmänniskor som fick vanka runt och låtsas bete sig så som vi gissar att folk betedde sig för himla länge sen. Inte alls samma grej.
Byn har ju för övrigt lagts ner nu igen för andra gången på bara 14 sekel. Det måste vara ganska knäckande för en bys självkänsla.
Sverige har i dag 3 027 naturreservat men inte ett enda helkonserverad tidsepok. Skandal!
Jag förordar därför att vi snarast tar tag i det här missförhållandet.
Vi kan börja med att välja en liten avkrok som inte fyller någon direkt funktion och spärra av stället från omvärlden. Timrå kommun ställer säkert upp.
När vi försatt dem i karantän och byggt en ordenlig mur är det bara att strypa tillgången till ny teknik, nyord, nya idéer och annat som kan förleda de boende att fortsätta utvecklas i takt med omvärlden.
Sådärja! Nu har vi konserverat 2012 års svenska samhälle så att framtida generationer kan besöka det när de vill. När klockan slår tolv på nyårsafton blir det inte längre nytt år där utan år 2012 igen och så inleds en exakt repris av året.
Samma klädmode, samma tv-utbud, samma armhårsdebatt och exakt samma hockeysäsong. Här kommer radioskvalet för evigt att domineras av Sean Banan och Björn Ranelid.
När den första tidskapslen står klar är de bara att fortsätta avskärma samhällen i jämn takt.
En ny avknoppning per år är nog lagom. Med tiden kommer vi då kunna besöka vilken dag som helst från 2012 och framåt genom att hälsa på i rätt tidsbubbla på rätt datum.
Väl där, tidsenligt maskerade för att inte skrämma infödingarna, kan vi se samma Gomorron Sverige som sändes den dagen, läsa de tidningar som gavs ut just då och svära åt samma politiker som folk svor över på den tiden. Även om man plockar bort de inspärrade människorna ur bilden är jag lockad av idén.
Äntligen kan vi avgöra om det verkligen var bättre för och i så fall exakt när.
