Det var en hårdhänt dos mjälthugg som missade mjälten och träffade trakten kring vänster bröstvårta i stället.
Smärtan gick till attack mitt under en intervju med fyra körledare, och jag är mäkta stolt över att jag inte brast ut i omotiverad gråt mitt i samtalet. Väl åter på kontoret beordrades jag att proppa i mig smörgåsar som botemedel för i mitt fall tror folk att ät mat! är lösningen på precis allt och efter en kvart var jag av någon anledning frisk igen.
(Vår fotograf märkte senare att jag i mitt smärtdimmiga tillstånd lagt osten i brödhögen, men det hör inte hit).
Åter vid skrivbordet uttryckte jag förvirring över vad som just hänt, och till mitt enorma förtret möttes jag då av fniss.
Men tobben, sa mode-Märta, menar du att du inte är van vid att din kropp gör konstiga saker utan förklaring? Grattis, du börjar bli gammal!
Då slog det mig att jag måste ha blivit gammal redan som barn för även om den här festliga grejen med brösthugg var ny så har livet kantats av obegripliga kroppsfasoner.
Märtas replik antydde dessutom att jag snubblat på en bisarr del av tillvaron som ingen pratar om men alla känner igen sig i. Grundstenarna för ett kåseri, med andra ord! Jag kan nämna mina kroppsfasoner och så får ni berätta om era. Pax för att börja!
Fason 1: Bensmärtor i armen
Varje gång mina ben håller igång en längre stund som under en joggingtur eller fotbollsmatch får jag ont i höger axel. Och tro mig: det var inte den optimala ursäkten att avbryta såna gympalektioner med.
Fason 2: Käken överröstar käften
Jag har en spontanmusikalisk käkled som ibland, när den är på humör, får för sig att beatboxa fram klickljud med hjälp av det organiska gångjärnet vid vänster öra.
Fason 3: Mina byxor ringer
Det här vet jag att fler upplever, för i vår tidsålder har fantomsmärtor ersatts av fantomsamtal och fantom-sms. I korthet: Du känner av vibrationssignalen från en mobil i fickan utan att ha en mobil i fickan. Vissa dagar ringer mitt lår hela tiden.
Fason 4: Halsen stänger av
Att köra ner huvudet under vattenytan går skitbra, men när jag ploppar upp igen har min hals tagit semester. Likt ett lock stänger luftvägarna till sig så att mina kippanden efter luft blir lika effektlösa som i vakuum. Andnöden har hittills alltid släppt efter en stund med betoning på hittills. Det är tio år sedan jag chansade senast.
Fason 5: Vilsna domningar
Hos vanligt folk domnar händer och fötter, men mina domningar lider av världens sämsta lokalsinne. Ibland domnar vaderna, ibland låren, ibland armarna upp till axeln. En gång domnade hela min bakdel och en annan gång satt jag plötsligt på jobbet med domnat huvud.
Fason 6: Fjäril i ögonlocket
Det senaste nyförvärvet i min symptomarsenal. Häromveckan testade mitt vänstra ögonlock att ge sig hän åt pyttesmå spasmer och tyckte de var så skojigt att dessa mikroviftningar sedan dess återvänt ett par gånger varje dygn.
Fason 7: Gåshuvud
Gåshud på huvudet, kort och gott. Känslan är att vartenda hårstrå reser sig, samtidigt som skalle och tinningar sveps in i ett fält av svag statisk elektricitet. En behaglig känsla som infinner sig utan förvarning ett tiotal gånger per år, som avbryts om jag rör på huvudet och som (jag skojar inte) verkar triggas igång vid läsning av gamla reklamtexter.
Klå det om du kan.
