För dig som ids kommer här en text om mina försök att bryta det mönstret.
Jag ser mig i dag som lycklig och jag törs påstå att det ligger ren matematik bakom.
På gymnasiet snackades det om yrsel per krona; om vad du skulle dricka för att få en så billig tonårsfylla som möjligt. Själv var jag mer intresserad av lycka per krona, och det är jag fortfarande. Jag har granskat varje pusselbit av mitt liv för att bli medveten om hur de påverkar mig.
Vad får mig att må bra, och i så fall hur bra?
Vad får mig att må dåligt, och i så fall hur dåligt?
Vilka glädjehöjare är lättast att fånga och vilka humörsänkare är lättast att undvika?
När du har fått det klart för dig vet du också var du ska lägga tid, energi och pengar för att få mest tillbaka.
Innan jag släpar med dig längre fram i mitt resonemang bör det nämnas att jag ser förtvivlan, nedstämdhet, dåligt humör, likgiltighet, välmående, glädje, lycka och eufori som olika grader på samma skala; en skala som likt en celsiustermometer rör sig från minus till plus och däremellan passerar nollpunkten. I det utgångsläget är du varken glad eller ledsen, men där stannar vi nästan aldrig. Allt som sker inom mig och omkring mig tenderar att ta mig antingen upp eller ner på skalan.
Bli väckt av väckarklockan: Minus.
Se en blå himmel utanför fönstret: Plus.
Få en komplimang: Plus.
Ge en komplimang. Plus
Äta en smörgås: Plus
Äta middag på restaurang: 0.
Och om du nu undrar över den där nollan (det är det meningen att du ska göra) så döljer den tre plus och tre minus. Jag räknar in plus för mat, sällskap och fin miljö, men minus för att jag känner mig slösaktig och blir nervös av fina miljöer och därtill känner mig otacksam när jag av nyss nämnda skäl inte uppskattar maten tillräckligt. Den sammanlagda lyckokänslan blir därför plus minus noll.
Att äta en ostmacka, däremot, ger mig ett litet plus utan minus och slutar därför högre på lyckoskalan än snofsmiddagen. Räknat i lycka per krona är mackan överlägsen.
I praktiken har skalan förstås fler nyanser, och det är upp till din magkänsla att jämföra hur olika saker påverkar din lyckonivå.
Hur glad blir du av sådant som inget kostar; att promenera i solen eller att engagera dig ideellt?
Hur mycket glädje får du egentligen ut av fem drinkar under en spritfylld utekväll och hur står sig lyckoinjektionen från en charterresa om du jämför med 200 biobesök till samma kostnad?
Den till synes löjliga tanken att prissätta lycka handlar egentligen om personlig frihet. Ju mindre pengar jag behöver, desto mindre kan pengabehovet styra mig. Med samma frihetsmotiv bojkottar jag tobak, sprit och kaffe, för så länge jag aldrig druckit ett glas vin kan jag aldrig känna ett sug efter det. Jag är immun mot det och därmed fri från det.
Min lycka kostar 4500 kronor per månad. Sedan länge lever jag på den summan och lägger undan resten, vilket innebär att jag aldrig är stressad över en tunn plånbok och aldrig känner mig pressad att jobba ihop pengar. Jag kan tjäna 0 kronor i ganska många år innan min buffert sinar, så jag går inte längre till jobbet för att jag måste utan för att jag själv vill.
Det, om något, är lycka för mig.
