Vissa grejer vi säger känns inte helt logiska och om man ber grejsägarna säga varför de säger de grejer de säger har många sägare svårt att förklara det grejs som sägs.
Därför tänkte jag göra dem alla en tjänst och förklara det där åt dem.
1. Hora!
Man skulle kunna få för sig att den här synonymen till prostituerad används för den som är
tja, prostituerad men så funkar det inte längre. Nuförtiden är vi på tok för moderna för att kalla horor för horor, så nu kallar vi alla andra för horor i stället.
Eftersom en hora är den som ligger med folk mot betalning säger vi hora om tjejer som ligger med folk u-t-a-n att ta betalt
och om tjejer som har sexdrift över huvud taget
och om tjejer som tar plats, förstås. Eller som helt enkelt har ambitioner.
Att män på krogen skriker hora! efter alla som nobbar deras inviter är också jättelogiskt, för varje försmådd kukbärare räknar snabbt ut att den enda förklaringen till att en tjej inte vill ligga med honom måste vara att han inte erbjöd henne pengar.
2. Bönder!
Bönder och horor har faktiskt en sak gemensamt:
Båda yrkesgrupper får äran att låna ut sitt namn till en massa folk som sysslar med annat.
Än i dag finns det förstås svenska bönder, men de som får höra att de är bönder är snarare varenda jäkla kotte bosatt på en ort norr om eller mindre än huvudstaden.
Standardförolämpningen enligt formulär A1 lyder jävla bönder!, riktar sig till oss i de kalla trakter där det knappt drivs några jordbruk längre och uttalas fnissframkallande ofta av folk från de sydsvenska trakter där en absolut majoritet av all svensk jordbruksproduktion sker.
Det är inte heller ovanligt att förolämparna kombinerar sina bonnlurksrepliker med bilden av hela Norrland som en stor helårsglaciär. Hur de får det där att gå ihop med inbillningen om vårt flitiga jordbrukande övergår mitt klena nedkylda bondförstånd.
3. Renskötare!
Ännu en yrkesaktivitet som på oklara grunder reducerats till internetförolämpning när storstadsfolk slänger glåpord norrut. Här konstaterar jag bara att renskötsel är en hedervärd syssla, men att vi bara vallar renar i Ö-vik vid speciella tillfällen och att det faktiskt bor fler samer i Stockholm än i hela Norrland.
4. Inavlade jävlar
Återigen en flitigt använd verbal pungspark riktad mot glesbefolkade trakter. Jag hinner inte motbevisa att vi är jävlar, men när det gäller inavelsbiten är anklagelsen rent biologiskt nedbrytbar. Isolerade samhällen med ett tiotal individer löper risk att drabbas av negativa effekter från inavel men den beskrivningen passar väl varken in på Trehörningsjö eller Ö-vik? Varje gång jag ser ordet inavelssamhälle! utspytt i en nätdebatt blir jag sugen att bjuda avsändaren på en upplysande biologiföreläsning.
5. Fittkuk!
Apropå biologi, vem sa att dagens ungdom saknar kreativitet? Man skulle kunna tro att vi helt enkelt har taskig koll på sin egen anatomi, men inte då! Kreativa ordskapelser som den här (för att inte tala om den charmiga motsvarigheten kukfitta) ska snarare ses som ett uttryck för det mänskliga sinnets gränslösa kreativitet manifesterad genom en prisma där vår tids verklighet återspeglas.
Medan forna generationers fantasi gav oss sjöjungfrur, drakar och enhörningar har vår tids fantasi åstadkommit sitt alldeles egen mytiska fantasifoster:
Fittkuken.
Ingen vet exakt hur en sån ser ut, men alla välsignas med nöjet att skapa sin egen inre bild.
Ha så kul med det.
