Efter drygt 20 år som lärare, främst på Husumskolan, kände 49-åriga Åsa Pettersson från Gidböle att det var dags att göra något annat.
– Lärare är ett fantastiskt jobb, men det är tungt när man inte känner sig räcka till och det är svårt att inte ta med sig jobbet hem. Det tog mycket av mina krafter, säger Åsa som förra våren antogs till skogskandidatprogrammet som drivs av Linnéuniversitetet i nära samverkan med skogsbranschen.
Den treåriga utbildningen ges huvudsakligen på distans och passar många som likt Åsa byter karriär mitt i livet. Under det andra året har hon valt inriktningen ekologi, med fokus på samspelet mellan skogens olika delar. Trots att hon alltid haft naturen nära sig – Åsa växte upp med skogsägare till föräldrar och tillbringade som barn mycket tid med att vandra, åka skidor, tälta och fiska – har hon aldrig sett skogen som en möjlig arbetsplats.
Förrän nu.
– Nu när vi läser om samspelet och bergarter, mineraler, hur vattnet påverkar och jordarter, då förstår man hur komplex allt är och att saker hänger ihop. Det är mycket att ta hänsyn till vilket både är svårt och spännande. Jag har lärt mig så mycket och ser på skogen med helt andra ögon, det är en väldigt givande utbildning.
Inte minst har bilden av hur skogen ska brukas blivit mer nyanserad.
– Råvaran är jätteviktig för Sverige – men även bevarandet av biologisk mångfald. Det är två saker som måste samspela, vilket är en utmaning. Vi behöver tänka både och.
I våras fick Åsa prova sina nya kunskaper under fem dagar i Vindeln, bland annat genom att bedöma olika skogsområden och fundera över lämpliga åtgärder.
– Vi mätte och tittade i olika tabeller. Behövde det exempelvis gallras eller inte? Det var väldigt lärorikt.
Arbetsmarknaden för skogligt utbildade är god. Vanliga yrkesroller efter examen är virkesköpare, planläggare, kommunala förvaltare och skogliga rådgivare. Åsa håller alla dörrar öppna. Bakgrunden som lärare ser hon som en tillgång.
– I skolan anpassar man sig efter olika människor hela tiden, man kan behöva vara lite mjuk eller lite hård, det gäller att känna av. Det tror jag blir jättebra i möten med skogsägare och andra.
Var undervisningen om skogen i skolan tillräcklig?
– Jag ser gärna att skogens värde lyfts upp mer. Dels den ekonomiska, men även värdet att vistas där. Friluftsdagar tyckte jag var bland det roligaste. Att se elevernas glädje i att plocka bär, koka sylt och ta med hem. I skogen leker barnen på ett annat sätt med en helt annan kreativitet. Jag vet att många tycker att det är väldigt, väldigt roligt, säger Åsa som stortrivs med sitt nya vägval:
– Det här känns helt rätt, jag ångrar inte en sekund.