När Alfredshem-Sundåsens scoutkår samlas vid Hörnsjön är åldrarna blandade. Här samsas barn från årskurs sex och uppåt i grupperna Äventyrarna och Utmanarna. Julina Nyström, 20 år, är numera en Rover vilket är den äldsta gruppen, efter gymnasiet.
– Jag har varit scout större delen av mitt liv och tycker om att få vara ute i naturen. Det finns så mycket att göra där och genom kåren får man umgås med många, säger Julina.
Innan vi kollar in kvällens aktiviteter vänder vi oss till Anita Andersson, en 86-åring med glimten i ögat som varit scout sedan 1951.
– Scouterna har betytt mycket för mig, kamratskap framför allt, säger Anita. Det har varit otroligt fint att ha den i alla år. Jag har många scoutvänner runt om i landet som kommer och hälsar på än i dag.
Anita var 11 år när hon blev Flickscout som det hette på den tiden. Hennes kompis var lite yngre och hamnade bland Blåvingarna. Scoutlägren är fina minnen, särskilt det första stora då hon fick åka till Blekinge.
– Det blev även min första gång utomlands. Våra helt fantastiska ledare tog med oss till Danmark efter lägret.
Anita blev själv ledare när hon var 19 år, då i Sundåsens Scoutkår. Hon är fortfarande aktiv, med julbasaren som sin stora passion.
– Det är så fint att få bidra med det jag kan, få se barnen göra sitt med att sälja lotter och möta alla föräldrar som kommer, säger Anita.
Lugnet runt samlingsplatsen bryts när någon ropar ”oggy, oggy, oggy” följt av att hela gruppen svarar med ett kraftfullt ”oi, oi, oi”. Ramsan fortsätter till sitt slut och ledaren Lars Lindström förklarar att den är en form av applåd.
– Det där händer hela tiden när vi är på läger, säger Lars. Någon börjar och får alltid svar.
En bit bort längs stigen har ett gäng byggt vindskydd och satt upp ett vandringstält. Här finns det en hel del att lära sig för att det ska bli rätt.
– Det är viktigt att hitta plan mark och se till att alla linor är spända, annars blir det känsligt för vind, säger Mattis Plüschel.
Trefoten är en grundpelare när scouterna bygger läger. Den surras ihop av pinnar och snöre och kan byggas ihop till flera olika saker.
– Den hänger vi saker i men den kan även bli ett matbord eller roligare saker. som en gunga, bara fantasin sätter gränsen, säger ledaren Emma Nyström.
Något ätbart förgyller alltid friluftslivet. På ett stormkök pågår gräddning av krabbelurer. Barnen lär sig att följa recept, tillaga och servera mat. Viktigast av allt – att hantera stormköket.
– Jag känner mig helt trygg med det, säger Felicia Eriksson Jakobsson och visar ett märke på sin skjorta.
Stormköksmärket är ett av flera så kallade bevismärken som scouterna förtjänar. Den som inte lever upp till vad som gäller för ett bevismärke riskerar att en ledare tar tillbaka det.
– Det är roligt med märken, det blir som en morot, men man ska ju ha tid att sy fast dem också, säger Julina och visar en bunt märken som väntar i skjortfickan.
Hajk- och lägermärken blir minnen från äventyr tillsammans med andra. Lägren är olika stora men alltid en höjdpunkt att se fram emot.
– Alla tycker att lägren är roliga, säger Albin Karlsson. Jag tycker allra bäst om lägerbålen, att få sitta runt elden tillsammans och sjunga sånger innan man ska gå och sova.