Den 8 mars talar vi om jämställdhet och kvinnors rättigheter. För många kvinnor handlar det om den allra mest grundläggande rätten att leva ett liv fritt från våld.
På Kvinnojouren Örnsköldsvik möter vi kvinnor och barn varje dag. Kvinnor som tvingats fly sina hem för att överleva. Barn som upplevt det som inget barn ska behöva. Det här är inte avlägsna problem. Det är verklighet, här och nu i Örnsköldsvik.
Regeringen har beslutat om en nationell nollvision mot mäns våld mot kvinnor. Det är ett viktigt steg. Men förändringen sker lokalt. Det är här skyddet ska fungera. Det är här samverkan måste hålla. Det är här politiskt mod gör skillnad.
Därför vill vi uppmana Örnsköldsviks kommun att ta ledartröjan och anta en lokal nollvision.
En lokal nollvision är inte en symbolhandling. Det är ett sätt att samla kommunen kring ett gemensamt mål: att ingen kvinna ska dödas, och att kvinnor och barn ska få stöd och skydd.
Det innebär:
• Tydligt politiskt ansvar på högsta nivå.
• Långsiktig resurssäkring för skydd och stöd.
• Strukturerad samverkan mellan socialtjänst, skola, polis och vård.
• Regelbunden och transparent uppföljning.
Kvinnofridsbarometern visar tydligt hur kommuners arbete mot mäns våld mot kvinnor skiljer sig åt, men vilket stöd man får ska inte vara ett lotteri. Här i Örnsköldsviks kommun ska vi visa att vi tar ansvar. Vi har en god samverkan framför allt i och med samarbetet i Jämställt Övik fritt från våld- JÖFFV, som jobbar aktivt med att sprida och dela kunskap.
Vi måste ta det dödliga våldet på allvar. Kvinnan som dödades i Ånge av sin man, där han själv också tog sitt liv, var känt hos polis, socialtjänst och psykiatrin och ändå fick det hända!
Vi på Kvinnojouren Örnsköldsvik står redo att bidra med vår kunskap och erfarenhet.
Vi vill ha ett lokalt råd – Nollvisionen måste gälla även i vårt län, i vår kommun.
Styrelse
Anställda
Volontärer
Kvinnojouren Örnsköldsvik