Markus Johanssons motorintresse väcktes tidigt. 22 år gammal älskar han att köra såväl skoter, fyrhjuling och folkracebil. Så ofta han kan åker Markus även till skateparken i centrala Örnsköldsvik för att köra och göra tricks med någon av de rc-bilar han noggrant byggt ihop hemma i sitt rum i Arnäsvall. Inte sällan stannar såväl parkbesökare som andra förbipasserande upp för att titta på. Emellanåt strömmar en lite större publik till. För när Markus trycker handkontrollens gasreglage i botten flyger hans tunga modellbil högt mot skyn, landar med en smäll och fortsätter att energiskt sladda runt på den betongklädda ytan. Det kan gå vilt till. För många förvånande fort; hans Ford Raptor gör snabbt över 70 kilometer i timmen. Men Markus kontrollerar farten och svängarna med van hand.
Just nu försöker han klara en dubbelbakåtvolt. En uppgift av hög svårighetsgrad.
– Jag har hamnat uppochned några gånger och då tar bilen stryk. Men det är jätteskönt att lyckas med ett bra hopp, säger Markus som föddes med Duchennes muskeldystrofi vilket innebär att kroppens muskler försvagas på grund av brist på proteinet dystrofin.
I vardagen är det största hindret att han inte kan gå. Själv tänker han inte så mycket på det. Han behöver bärhjälp för att sätta sig till rätta på ett förarsäte, ibland för att nå eller plocka upp saker, men i övrigt har Markus kontroll. En skoterled slingrar sig alldeles utanför huset och på skotern går färden ofta över Lomsjön, ibland till Räckebergsstugan. I somras deltog han i långloppet i Klingre, folkracetävlingen där det gäller att köra så många varv som möjligt på en viss tid.
Det blev 50.
Då styr Markus en specialgjord bil med gasreglaget på höger sida om ratten. För bättre kontroll i kurvorna tar han ibland båda händerna på ratten.
– Då släpper jag spaken, det är ganska svårt att svänga med en hand. Man får inte heller krocka i långloppet, fast sist blev det så. Bakdörren blev intryckt, säger Markus och ler förtjust.
Men det är rc-bilarna han spenderar mest tid på. Markus köper, fräschar upp och säljer dem vidare på nätet. I sitt eget stall har han behållit tre, favoriten är en orange Traxxas XRT. När han vill köra dem utomhus behöver han ingen assistans alls – när Markus lämnar huset för att ta sig till stan styr han permobilen med vänster hand och kontrollen till den medföljande rc-bilen med höger. Det som för honom blivit helt naturligt – att längs vägen samtidigt ratta både permobil och modellbil – kan för andra te sig speciellt.
– Många jag möter tar fram telefonen, gör tummen upp eller stannar och pratar. Det är kul att folk tycker det är häftigt.
Att visa att han kan göra mer än vad andra tror tycker Markus är viktigt. Tidigare utmaningar i vardagen har också blivit lättare sedan han på egen hand gått ner 25 kilo. Två dagar i veckan tränar han både motion och styrka och numera klarar han sig så pass bra på egen hand att hans mamma Monika inte längre behöver jobba som personlig assistent vid sidan av sitt vanliga arbete.
Drömmen är att få anställning i motorbranschen eller arbeta med något annat inom montage. Men företagen har hittills inte nappat. En dag vill han också köra folkrace på riktigt, med egen bil och sponsorer.
– Det hade varit häftigt att ha mitt namn på sidan av bilen. Jag vill visa att jag kan köra lika bra som alla andra, ibland känns det som att folk tror att man inte gör någonting bara för att man sitter i en permobil. Men man klarar mycket ändå. Ingenting är omöjligt, säger Markus Johansson.