Att lyssna till Bill Olson när han berättar om sin konst är som att vara med om en improviserad nycirkusföreställning, helt utan skyddsnät – men så har han också ett förflutet som performanceartist. Det är intensivt, överraskande och väldigt roligt.
Bill sprider snabbt ut de stora bilderna på golvet och placerar sig själv på en pall i mitten för att posera för fotograf Håkan Nordström. Sedan öser han beröm över Brynge Konsthall.
– En fantastisk lokal! Rummet är i sig själv något av en installation med det här fantastiska patinerade cementgolvet och ljuset som tränger in genom de spröjsade fönstren – och de två små fönstergluggarna, med ett otroligt vasst koncentrerat ljus som kommer in.
Bill beskriver hur bilderna han ska ställa ut har kommit till och berättar om vännen Roland Spolander i Umeå som uttryckte sig så här: ”Jag tycker att de bästa bilderna du gör är när du inte vet vad du ska göra.”
– De här vita omfångsrika ytorna blir som en upptäcktsfärd för mig. Jag följer någon sorts abstrakt idé med kritan och jag vet inte riktigt vart jag är på väg. Betraktaren, tror jag, har kanske lika roligt som jag.
Konstnärskollegan Malte Nyberg XII, som också var Bills mentor, var först att ställa ut i Brynge Konsthall 2002. Då var även Bill med och berättade om Maltes konst.
– Sedan dess har jag ofta undrat – när kommer min tur? Nu är jag så glad att få ställa ut här. Att jag fick den möjligheten innebär att det blir första gången som ett kluster av de här stora bilderna ställs ut tillsammans. Väggarna här får avgöra vad jag ska göra med bilderna, kanske måste jag kapa några? funderar Bill och ser sig omkring i konsthallen.
Som en pendang till de stora verken visar han också en serie mycket små bilder och förklarar med sin oefterhärmliga intensitet hur han åstadkommit dem.
– Det tog två minuter per bild, högst. Det är kanske det bästa jag gjort.
Helt klart är att Bill har väldigt kul när han skapar sina bilder. Det finns en enorm energi och fart i dem och i utställningslokalen får vi se människor – och djur – i rörelse, och man kan hela tiden upptäcka nya detaljer om man stannar upp ett ögonblick.
– Allt handlar om det här illustra sällskapet. Ett menageri helt enkelt.
Vernissage är det på Vitsippans dag 19 maj 12.00-15.00. Därefter har konsthallen öppet lördagar och söndagar samma tider och onsdagar 17.00-19.00, fram till och med söndag 2 juni.
Med ”Ett resande teatersällskap ... på villovägar” visar Bill Olson, 74, att den konstnärliga kreativiteten och nyfikenheten inte har avtagit, snarare tvärtom.
– Det står inte still. Och jag är glad att jag fortfarande kan överraska mig själv.