– Då ska vi se, kaffe ska vi ha.
Jonas Byström ställer den stora kitteln på elden och snörar upp en läderpung fylld med kaffepulver. Väl blandat med vattnet låter han allt koka upp fyra gånger.
Från koppen stiger snart kafferöken högt i den friska höstluften.
Här, i Gottnes skogar – just i dag bara en kortare bilfärd från hemmet, huserar han ofta. För Jonas är jakt och friluftsliv en stor passion och som präst i Framtidskyrkan och Anundsjös EFS-föreningar är den kristna tron en annan.
På sitt instagramkonto "Kokkaffe och Jesus" kombinerar han de två.
– Egentligen gillar jag inte mobiltelefoner, de tar en sådan tid av folk. Plus att saker blir så snedvridet. Jag tror de flesta mår ganska dåligt av att se så mycket, oavsett om det är negativa eller positiva saker. Men när pandemin började kom ingen till kyrkan, vi kunde knappt ha öppet, säger Jonas.
Som hösten 2020 därmed tog upp sin mobil för att spela in korta filmklipp med sig själv.
– Innan var jag arg på Gud. Vi hade ganska många ungdomar i skolkyrkan i Bredbyn, mycket var på gång – och så tog det bara stopp. Vi kunde inte möta ungdomarna i skolan, det blev tvärnit. Då sade Gud åt mig: "Vad har du i din hand?" – jo, en telefon.
Tre år senare börjar antalet inlägg närma sig fyrsiffrigt. Den röda tråden i var och en är ambitionen att förmedla hopp och inspirera till friluftsliv.
– Jag har jagat hela mitt liv, varit mycket i skogen och i dag är friluftsliv i ropet. Min upplevelse är att många av dagens unga mår ganska dåligt. Är man då regelbundet i naturen mår man bättre, där upplever många en frid och ett lugn. Det finns ju till och med uttrycket "Naturen är min kyrka". Det är bakgrunden till kontot, att möta ungdomarna i det.
Målet är inte att vinna nya församlingsmedlemmar.
– Jag är inte så insatt i sociala medier och har inget behov av att predika hela tiden, jag försöker bara göra min grej. 2 000 följare är egentligen inte så mycket. Men jag har fått positiv respons; det är roligt när folk kommer fram för att berätta att de tycker om det jag gör. Jag har faktiskt fått döpa en person från Uppsala som inte var kristen. Han sade "tack vare dig har jag kommit till tro". Det var riktigt häftigt. Värt allting på något vis.
Plötsligt tystnar Jonas och pekar. Långt därborta, nedanför berget och den grillplats där vi gjort upp eld, står tre älgar stilla och lyssnar med ansiktena vända emot oss.
Jonas tar upp mobilen, trycker på inspelningsknappen och börjar prata.
– Hej och välkommen till "Kokkaffe och Jesus". Ja, här står jag och spanar och ser en ko med två kalvar. Nu är det brunstperiod och ingen jakt, just för att älgarna ska uppvakta varandra och para sig, så att det ska sköta sig bra i naturen. Det är olika tider och cykler och så är det för oss människor också. Och det är viktigt att låta saker få ta sin tid. Ibland är det tid att vila, ibland arbeta. Ibland för kärlek, ibland att vara för oss själva. Men något som det alltid finns tid för, tror jag, det är att få vara med Gud. Ha en bra dag – hej med er!
– Så kan det gå till, säger Jonas och stoppar undan mobilen. Oftast ser jag bara något och börjar spela in, så kommer det eftersom.
I ett inlägg berättar du om hur du bommat en orrtupp. Att man missar målet ibland. Och att målet med livet är relationer med andra, naturen och Gud. Även att det är en synd att förstöra relationer, att våra liv en dag kommer granskas och ondska ställas till rätta. Hur strikt biblisk vågar du vara i dina filmklipp?
– Ibland, när jag känner mig manad till det. Jag tror att en del behöver höra det där. Jag tror ju på Bibeln och är präst, det hymlar jag inte med, jag har ingen smygagenda. Jag vill förkunna, berätta något för följarna, och då blir det lite tuffa puckar ibland. Jag kan få mer kritisk respons på jakten, om det blivit lite blodigt i ett inlägg, att "hur kan man jaga räv och bäver?". Det är nog ingen som ifrågasatt tron.
Från att ha växt upp i ett kristet hem ifrågasatte Jonas som tonåring själv sin tro. Tvivlet ställdes slutligen på sin spets.
– Jag kom till en punkt när jag behövde välja. Då bad jag en enkel bön och upplevde en värme i hjärtat. Men det är inte varje dag jag upplever mig ledd av Gud, ofta känner man inte något alls. Fast det finns ändå där på något vis. Allt grundar sig i mångt och mycket på ett beslut, likt äktenskapet.
De som då inte får samma känsla, samma värme i hjärtat, trots att de är nyfikna?
– På ett sätt måste man våga släppa taget och ge Gud en ärlig, riktig chans. Det är inte alla som upplever exakt det jag gjorde, vi har alla olika känsloliv. Jag tror ändå att alla människor kan få erfara att Gud är på riktigt, på ett eller annat sätt. Grundbudskapet är att vi är älskad av Gud och att han vill ha kontakt med oss.
Du pratade om att många mår dåligt. Hur ser du på världen i dag och vad tror du vi behöver mer som människor?
– Vi behöver fundera på de här djupa, existentiella frågorna. När jag frågar ungdomarna vad de tänker om livet kan de säga: "Jag orkar inte tänka på det, jag får bara ångest". Ofta skjuter de ifrån sig frågor om identitet, vem de är. De vågar inte hantera dem. Oavsett om man tror på Gud eller inte tror jag att vi behöver bolla de här tankarna för att vi ska må bra, säger Jonas Byström och fortsätter:
– Exempelvis om döden. Att inte prata om det blir till en björntjänst för barn och unga, då får de inte verktyg att hantera det som är svårt i livet. Det finns mycket psykisk ohälsa, samtidigt som många unga inte riktigt vet vad motstånd är. Det är ganska naturligt att ha en jobbig period på högstadiet, det hade vi på vår tid också, men i dag är det ibland som att man inte kan det. Livet är inte enkelt, men i stället för att sopa under mattan behöver vi lära oss hantera det svåra. Och att ha något att leva för. Unga i dag har inte alltid ett mål med livet trots att de har oändliga möjligheter. Det behövs hopp och mening.