Gult, gult – grönt. När den sista lampan tänts har Fredrik Brodin redan startat. Först 0,04 sekunder därefter stegrar bilen och börjar röra sig framåt – med en kraft som får honom att tryckas rejält bakåt mot förarsätet.
8,6 sekunder och 402 meter senare går han i mål och löser ut bromsskärmen. Efter en kilometer lång bromssträcka står bilen återigen still.
Ytterligare en dragracingtävling kan läggas till handlingarna.
– Första gången då man satt helt fast i bilen var spännande, men med varje repa blir man mer van, säger Fredrik Brodin från Domsjö vars passion för dragracing – sporten som härstammar från när två bilar på gatan gör upp om vem som är snabbast – hållit i sig sedan mitten av 90-talet.
Då, med tävlingar i Gideå och arrangemang på Kubbe flygfält, var intresset för utövandet jämförelsevist stor. Mats Westman, Kjell-Håkan Moström och Per-Åke "Pågen" Gidmark var alla gamla ö-viksprofiler till förebilder. I dag är Fredrik den ende licensierade dragracingföraren i Örnsköldsvik som fortfarande tävlar.
– Alla är inte skapta för det här. Du måste ha tävlingsnerverna och reaktionen, det är A och O. Det är också en ganska dyr hobby, jag har nog lagt ut 300-400 000 spänn på bilen.
Bilen är en Chevrolet Nova Supersport, döpt till "Blackadder", som gör 0-270 kilometer i timmen på 8 sekunder. Med den och andra har det blivit en hel del vinster under åren. Mest nöjd är Fredrik över förstaplaceringen i klassen Pro Street 2012, erhållen i Sundsvall – den närmsta dragracingbanan från Örnsköldsvik.
– Det var häftigt. Men det är mer ära än pengar och pokaler, att vinna ger inte så mycket i pris. Knappt så det räcker till startavgiften.
I alla tävlingsklasser gäller det att komma över och så nära en viss lägstatid som möjligt, antingen på sträckan 201,16 meter eller 402,33. Såväl deltävlingar som finaler avgörs med två ekipage i taget. Skulle de båda tävlanden få samma sluttid koras vinnaren utifrån snabbast reaktion vid start. Hittills har Fredrik mestadels tävlat i klassen Street och gränsen 8,6 sekunder. Nästa sommar är siktet inställt på Pro Street med sina 7,6 sekunder. Då ska också motorn bytas ut till en större på 10,2 liter och cirka 1 000 hästkrafter. Med en extra lustgasinjektion adderar han ytterligare ett par hundra.
– Då ska det nog gå 300 kilometer i timmen. Det snabbaste jag kört hittills är 290.
För Fredrik är farten en del av tjusningen.
– Och draget, accelerationen... det är så kul. Jag har också lärt känna väldigt många, gemenskapen är stor. Man längtar efter alla människor när vintern börjar ta slut.
Vad tänker du kring olycksrisken?
– Olyckor är jag inte ett dugg rädd för. Jag har sett folk krascha och det är klart att man får en tankeställare då, men det glömmer man fort när man ska köra igen.
Drömmen nu är att nästa år vinna klassen Pro Street, EDRS, då motståndarna kommer från såväl Tyskland och Polen som de skandinaviska länderna.
Fram tills dess ska Blackadder genomgå en uppgradering hemma i garaget. Då är många arbetstimmar att räkna med.
– Jag prioriterar racingen före mycket – en sommar utan att få tävla är en bortkastad sommar, säger Fredrik Brodin.