Sedan MoDo, en mörk aprilfredag 2016, lämnade den högsta nationella hockeyserien har förhoppningarna om en comeback i SHL fötts och grusats om vartannat. Vid några tillfällen har laget till och med slagits för sin existens i hockeyallsvenskans nedre regioner. Men på senare år har organisationen i klubben och staben kring laget stabiliserats och nu står föreningen äntligen vid drömmarnas mållinje.
Först över och det är mycket som talar för att stora delar av Örnsköldsvik sammanstrålar i ett enda kollektivt glädjefnatt.
Än festligare än SM-guldyran våren 2007.
Uppenbart är att många supportrar har bestämt sig. Lyckas Djurgården snirkla sig förbi MoDo och knipa den enda lediga SHL-platsen ska det definitivt inte bero på att det sistnämnda laget inte får tillräckligt med stöd från läktaren. Såväl i final ett som i final två i Hägglunds Arena har publiken visat sig från sin bästa sida.
Det har kokat i borgen. De mest hängivna supportrarnas outtröttliga hejande har fått rejäl fart på övriga åskådare och varenda djurgårdare, som vet att gamla Johanneshovs Isstadion är som en dröm för ett hemmalag, har lärt sig att stämningen i Hägglunds Arena inte heller går av för hackor.
Det är guld värt i idrottssammanhang och sånt som kan få en medelmåtta att plötsligt utföra stordåd.
"Det blev ett väldigt lyckat tifo. Stort tack för all hjälp på läktaren både under tifo och match", skriver MoDotifo Support på twitter.
Till fortsättningen i Hägglunds Arena uppmanar de alla att klä sig i rött och ta med sig en MoDo-halsduk.
"Håll mobiltelefonen nere och halsduken uppe när Viljans vackra namn startar. Sjung med i sången allt vad du kan. Tillsammans skapar vi läktarhistoria!"