När Ingrid Jonssons make gick ur tiden förändrades vardagen. Från att ha levt i en livfull tvåsamhet knackade tomheten på.
– Det är inte kul att sitta ensammen, säger Ingrid från soffan i sin lägenhet på Villagatan i Örnsköldsvik. Det bästa är att umgås med människor, man måste ut och få nya intryck. Jag har barn och barnbarn, till och med barnbarnsbarn, men de har ju sitt och sina jobb.
Inte heller blev livet bättre av diskbråcket som sedan många år fortfarande gör sig påmint. I dag behöver Ingrid sin rullator för att ta sig runt.
För lite mer än ett år sedan fick hon kontakt med Röda Korsets besöksgrupp varpå tillvaron, minst sagt, vände till det bättre. I gruppen ingår Gudrun Nilsson, pensionerad från sitt arbete inom äldrevården.
– Hon beskrevs som en person som ville prata och gå ut och gå, det tänkte jag lät bra, säger Gudrun som sedan dess har fortsatt besöka Ingrid åtminstone en gång i veckan.
– Vi klickade direkt och har blivit riktigt bra kompisar, det är så roligt. Vi har alltid mycket att prata om, hon bjuder på kaffe och har fikat hemma hos mig i Själevad – vi har det jättetrevligt.
– Jag fick en jättebra känsla direkt, fyller Ingrid i. Det är en sådan skön person som kommer, lätt att umgås med. Man behöver aldrig göra sig till när vi är tillsammans.
Att vänskapen inneburit en nyfunnen glädje för Ingrid är hennes syster Bibbi, på tillfälligt besök från Åre, den första att skriva under på.
– Det har blivit en sådan skillnad, hon har blivit så glad sedan hon träffade Gudrun, säger Bibbi på väg att servera kakor till kaffet.
Till den som är nyfiken på att bli besöksvän säger Gudrun:
– Det är bara att prova, klickar det inte kan båda be om att få någon ny. För mig känns det jättebra att få betyda något för någon annan. Vi tycker båda om att bara sitta och prata och tiden går jättefort, jag glömmer bort att jag är här på ett uppdrag.
Har ni gjort något mer på sistone?
– Senast tittade vi på skidåkning och nu går vi mot vår, då kan vi börja vara ute, säger Ingrid. Det är så väldigt trevligt att ha något att se fram emot och att det kommer en människa att umgås med, man blir helt och hållet glad inombords.
SLÅR IHOP FÖRMEDLINGAR
Att vara besöksvän handlar om att sätta guldkant på någons tillvaro. Till ofrivilligt ensamma kommer volontärer som vill dela med sig av sin tid.
Både Röda Korset och Örnsköldsviks kommun har på var sitt håll tidigare bedrivit verksamhet med volontärer som för den ofrivilligt ensamma innebär en stunds umgänge i form av en besöksvän. Det för att minska social isolering och förebygga psykisk ohälsa. Nu samarbetar de för att utveckla en gemensam volontärförmedling.
– Det finns olika sorters ensamhet, de ofrivilligt ensamma är svårast att komma åt, säger kommunens äldre- och anhörigkonsulent Catharina Ericsson och fortsätter:
– Det kan bli lite skuld och skam i att känna ensamhet och inte vara med i ett sammanhang, är man inte det hamnar man i utanförskap. Det kan ske när vi blir äldre, vänskapskretsen försvinner eller partnern går bort. Att hitta tillbaka till livet igen är då inte så enkelt.
Numera är det Röda Korset som står för besöksvännerna medan kommunen ansvarar för marknadsföring och information. Ett samarbete som ska ge tydligare struktur när det kommer till att fördela stödet till personer med behov.
En besöksvän utbildas först av Röda Korset, skriver på tystnadslöfte, är försäkrad och får utlägg för resor till och från hemmet. Den konkurrerar inte med kommunens verksamhet att städa eller handla mat, i stället står samvaron i centrum.
– Kriteriet är att man tycker om och har respekt för andra människor, att man vill hjälpa någon annan. Det ger mycket att vara behövd, att se någon skina upp och plötsligt få en annan hållning. Många säger att de blir varma om hjärtat när de märker att man är väntad, säger Catharina Ericsson.