Hundteamet har funnits i Örnsköldsviks kommuns verksamhet sedan 2011. Då var det två anställda med var sin hund som besökte äldreboenden. I dag består hundteamet av hundförarna Zonita Ödling och Helena Hellsten som har tre hundar var.
– Helenas lilla Humla är yngst med sina nio månader och än så länge bara praoelev medan min Viggo 11 år är pensionär mot sin vilja, säger Zonita.
Hundarna har olika tjänstegrader. Som valpar är de praoelever, sedan lämplighetstestas de runt ett års ålder, vid vårdhundskolan i Uppsala. En hund som testas som lämplig påbörjar sin ettåriga utbildning och är under den tiden elev för att efter certifiering bli vårdhund. När hundarna arbetar har de på sig en scarf med sin tjänstegrad.
Hundförarna, som har en vårdbakgrund, utbildar sig till hundförare under sin första hunds utbildning och får sedan själv utbilda sina hundar.
– Det handlar mycket om miljöträning från att hunden är valp, att vara trygg på alla möjliga platser och att hela tiden möta nya människor, säger Helena. Det andra, att lära sig apportera och göra olika trick, lär sig hunden ganska snabbt.
Det är inte avgörande att hunden är av en viss ras, det viktiga är hur den är som individ.
– Hundarna måste älska alla människor oavsett hur de ser ut, luktar, beter sig och rör sig. De måste vara miljöstabila eftersom de möter rullatorer och rullstolar som låter, ska klara alla typer av dörrar, hala golv, branta eller mörka trappor och samtidigt tycka att det är roligt att stötta deltagaren, säger Zonita.
Deltagarna som hundteamet möter kommer från välfärdsförvaltningens verksamheter, många från LSS-boenden och daglig verksamhet. Andra som har hjälp av hundarna är människor som blivit hemmasittande av olika anledningar.
– Den som har svårt att komma ut och möta många människor kan komma hit där det bara är hunden och jag i rummet, säger Zonita. Sedan tar vi det steg för steg med att Helena kommer in så att det blir fler att förhålla sig till.
Under uppstarten av hundteamet genomfördes flera undersökningar för att mäta effekten av hundarnas arbete på äldreboenden. De visade på minskat användande av läkemedel och färre symtom som aggression och oro. Även den egenupplevda livskvalitén skattades högre.
– Vi hade en dam där som knappt pratade och var innesluten i sig själv som fick möta hundarna en halvtimme varje vecka och som efter en tid började prata, skämtade med personalen och log när hon hörde att hundarna skulle komma, säger Zonita.
Ett exempel där hundarna gör skillnad är för människor med olika rädslor, som att besöka tandläkaren eller att åka buss.
– Hunden ställer aldrig något krav på prestation och har en förmåga att avleda uppmärksamheten från det som oroar, förklarar Helena. Personen som är rädd för att åka buss får uppdraget att hjälpa hunden att våga och så sitter personen själv där på bussen utan att ha tänkt på sin egen rädsla.
Med den nya lokalen i Kroksta skapas nya möjligheter för hundteamet att utföra sitt arbete.
– Behovet av att få möta hundarna är stort och vi försöker nyttja våra resurser så klokt som möjligt, säger enhetschef Marina Johansson. Vi kan hjälpa fler nu jämfört med tidigare när hundförarna hade sina bilar som kontor och mycket tid gick till resor mellan boenden.
Nu kan hundförarna stötta varandra och utbyta erfarenheter på ett annat sätt och hundarnas arbetsmiljö blir också säkrare.
– Hundföraren är hundens skyddsombud och ska se till att den inte blir utsatt för något. I en hemmamiljö kan vi inte garantera deras säkerhet på samma sätt, där finns det till exempel risk för att läkemedel tappats på golvet, förklarar Marina vidare.
Teamet gör fortfarande besök på olika boenden när behov uppstår och det finns ett problem där hunden kan vara en del av lösningen.
– En demenssjukdom löser vi inte med hjälp av hunden men vi kan till exempel hjälpa till att skapa trygghet för den som flyttar in på ett boende eller att locka någon till rörelse som efter ett fall blivit rädd att försöka, säger Zonita.
Zonita har även haft ett uppdrag mot en skola där hon och hunden, tillsammans med en specialpedagog, har stöttat elever som har svårt med läsning och matte.
Efter en arbetsdag är hundarna nöjda men också trötta. Olika arbetsuppgifter kräver olika mycket av hunden.
– Om det handlar om att promenera med någon som behöver komma ut kan vi boka ett pass på 45 minuter men om hunden ska stötta en person med ångest och oro orkar de inte mer än en halvtimme, säger Zonita.
Med många hundar i teamet fungerar det att ta emot deltagare under hela dagen och det går att anpassa valet av hund till det behov deltagaren har. Att hundarna förstår skillnad på arbetstid och ledighet är tydligt för hundförarna.
– De har full koll och vet direkt när vi klär på oss på morgonen att vi ska till jobbet, säger Zonita. De lär sig sin roll, att både utmana och känna in deltagarna. Det är fantastiskt att se hur de stämmer av om det är okej att hoppa upp i knät direkt eller läge att vara lite mer försiktig.
Helena ger ett exempel på hur hennes hund Vilja en gång uppfattade en panik-
ångestattack innan någon av människorna i rummet såg det.
– Hon satt med en annan deltagare i en aktivitet men slängde sig plötsligt genom rummet till personen som just då fick panikångest. Sedan satt hon med sitt huvud i personens knä tills det klingade av.
– Hundarna är mycket snabbare och bättre än oss på att läsa av vad som är på gång, säger Zonita. Vi människor kan lura varandra på många olika sätt men hundarna går inte på det.