Att det hänt en hel del på Lasarettsgatan 2 är ingen underdrift. I 110 års tid har Stadshotellet i Örnsköldsvik sett boende, matgäster, musiker, danssugna och anställda komma och gå. Efter den stora bromsklossen till coronapandemi står nu den sedan fyra år tillbaka nya hotelldirektören Monica Lindmark redo att ta Statt vidare in i framtiden.
När hotellet jubileumsfirar hela 2023 gör hon det hand i hand med dåtiden.
– Ett jubileum är inte bara något man gör, man måste tycka att det är kul, säger Monica. Och det känns helt underbart att ha det här året framför mig, det är en nytändning – folk har längtat efter att Statt ska komma tillbaka. Ibland läser jag vår gästbok och då känner man att här har människor verkligen haft roligt. Jag gick ju själv hit och det var så otroligt mycket folk att det inte var lönt att komma sent, då fick man nästan frysa ihjäl utanför. Jag hoppas så klart att få lika långa köer till oss i dag.
Och det är tänkt att ske med hjälp av en rad nysatsningar som öven påminner om det som en gång var. Inte minst på dansgolvet.
– Nu kör vi i gång Torsdagsdansen, mogendans, under februari till april. Och 24 februari har vi disco. Det är väldigt många som hör av sig och vill hitta på arrangemang, det är det som är så spännande i den här branschen; artister som ringer och säger sig vilja komma förbi när de ändå är på genomresa, så har det alltid varit. Men jag kan inte berätta om allt än.
Officiellt är i alla fall att terrassen ska renoveras upp och förses med bar. Långsiktigt planeras också en större renovering. Räkna även med en hel del fler arrangemang, både för allmänhet och företag. Som exempelvis whisky- och vinprovningar.
Att ryktet om Statts kraftsamling nått ut till gator och torg har varit tydligt.
– Vi har fått en jätterespons, jag blir stannad på stan och telefonen ringer. Det märks i hela hotellet, det har gett en sådan glädje, man får så stor energi. Förut var detta ingen in- och ut-bransch, de anställda var här för att det var roligt, det var trevligt att komma till jobbet och det försöker jag förmedla till min personal. Att ta del av den historien är en jätteviktig del för att förstå var det är man jobbar.
Några som verkligen vet att berätta om Stadshotellets glansdagar är Miriam Schink, 84, och Inga-Britt Eriksson, 83. Mellan 1961 och 1965 arbetade de tillsammans i köket som kallskänkor. Efter många år har bekantskapen nyligen tagits upp igen.
– Det första vi gjorde då var att gå och äta tillsammans på Stadshotellet. Nu har vi bestämt oss för att hålla kontakten, säger Inga-Britt på en stol i hotellets stora matsal.
Minnena från dåtiden är många och samtalet blir fort livfullt. Om musiker som gästat både längre och kortare tid, en del extra charmiga. Om Zarah Leander som under en surströmmingsnatt beställde upp en macka till sitt rum där hon satt i ett fotbad, helt utan smink och inte alls var samma människa som på scenen. Om Målle Lindberg som med helikopter bara landade en bit därifrån.
– Vi var fyra i köket och fyra i kallskänken. Det var vi som ordnade med förrätter, desserter och tillbehör, förklarar Miriam yrket och fortsätter:
– Det var ett bra jobb. Konstnärligt, för det skulle vara lite snyggt. Och det blev det.
Inga-Britt fyller i:
– Som ostbrickorna och hur vi vek servetterna fina. Då hade vi vita, riktiga linneservetter. Klädseln var väldigt viktig, de skulle vara vita och rena – och drycken, den skulle serveras från höger. Det var gediget då.
Har ni sett tv-serien "Vår tid är nu"?
– Ja! Exakt så var det, säger hon och skiner upp tillsammans med Miriam. Kamratandan var bra, vi var på samma nivå men det fanns en hierarki. Vi åt i personalköket som var lite sämre än personalmatsalen medan köksmästarna åt för sig.
– I början hade vi 48-timmars arbetsvecka och efter jobbet fick vi inte stanna kvar för att dansa, så då gick vi till Folkets Park. Men vi hade roligt. Vi hjälptes åt, säger Miriam medan hon tittar runt i köket på våning två där hon och Inga-Britt hade sin arbetsplats.
Det är sig likt, men ändå inte. "Spritkassan" precis bakom dörröppningen är exempelvis borta.
Väl ute i stora matsalen igen konstaterar de:
– En sådan här fin matsal finns nästan inte i dag. Hela Statt är väldigt fint. Det ska bli intressant med danskvällarna, då måste vi gå hit och titta, säger Miriam Schink.
Historiens vingslag kommer också att märkas av på den nutida matsedeln. Förutom en nysatsning på affärsluncher och kvällsöppet för à la carte, måndagar till lördagar, planerar Ari Achrén och Sana Frestadius, köks- respektive restaurangchef, nostalgikvällar med mat och menyer från svunna tider. Utöver en mix av franskt och svenskt kommer därför 80-talets fläsk- och oxfiléklassiker Black & White, med päron och After Eight som dessert, få en renässans samtidigt som menyerna förses med en bit historia. Det i samband med att Clabbe af Geijerstam dyker upp för att, precis som på den gamla goda tiden, spisa plattor.
– Statt är ett fantastiskt ställe, det har varit en bergochdalbana men nu är det full gas framåt, säger Sana. Vi fortsätter fira hela året.
– Folk hör av sig för att prata minnen och visa gamla bilder, säger Ari som länge jobbat i Stockholm, apropå jubiléet. Engagemanget är jätteroligt. Vi planerar för berättarcaféer med de som varit med, jobbat och ätit här.
Ett samarbete med Örnsköldsviks museum är också tänkt att mynna ut i en tillbakablick i filmformat. Och i den tidigare Damsalongen planerar Monica en minnesutställning med foton och attiraljer från förr med tillhörande tidslinje.
– Det finns så många saker att visa upp. Men det går inte bara att leva i det som varit, nu ska vi lyssna på vilka behov som finns och göra allt så bra som möjligt. Nu ska Statt leva igen, säger Monica Lindmark.