Hanna Ericsson parkerar sin bil på gårdsplanen. När dörrarna öppnas hörs tydliga skall. Inte så mycket från hennes två schäfrar, Riiva och Riff, som från hennes tioårige engelska cockerspaniel som lystrar till namnet Sune. Glad och nyfiken hoppar han ut för att hälsa.
– Jag brukar säga att rasen är en stor hund i liten förpackning, säger Hanna. Han tål lika mycket som en schäfer, är envis och hänger med på allt. Vandring, träning – alla har olika mentalitet men Sune är ingen hund som är lat. Och han har nosen för jakt. Det är det som gör honom till en så bra id-hund.
Med sin nos har Sune nämligen hjälpt åtskilliga svenskar att hitta bortsprungna husdjur och rymningsbenägna kreatur. Det första skarpa uppdraget fullföljdes 2017.
– Det var en get i Sundsvall som stack i väg, ägarna letade i två timmar. Sune hittade den efter en kvart, geten hade lagt sig under en gran där han inte syntes.
Id-hundar används bland annat av polisen för att spåra och identifiera personer. Med Sune genomförde Hanna sin egen licensutbildning vid kurstillfällen i Ramsele 2016, under vilka Sune gång efter annan visade prov på stora färdigheter. Ofta väljer sedan kursdeltagarna att registrera sig på idhund.se, men Hanna har valt att förbli sin egen. Och det helt ideellt.
– Jag brukar alltid ta reseersättning och en ekipageavgift för utrustningen, men jag går plus minus noll. Vi har åkt ända ner till Göteborg. Det är kul att känna att man gör nytta, att hjälpa alla som är förtvivlade och se lyckan hos ägarna. Jag kan bara tänka mig om Sune skulle springa bort, jag skulle bli förkrossad.
Med åren har söken blivit många. Vanligen handlar det om katter och hundar, men även kor har förekommit. Och en häst.
– Hon hade dragit iväg i full kareta. Sune hittade henne 7 kilometer bort. Där stod hon och käkade gräs.
2018 gjorde såväl lokal- som riksmedia Sune känd i och med söket efter hunden Django, som efter att ha blivit skrämd av en annan hund sprang långt in i Skuleskogens nationalpark. Trots svåra väderförhållanden vägrade Sune att ge upp. Efter 24 timmars letande i snöstorm hittades Django slutligen i ett gryt.
– Sune älskar att använda nosen, han skäller och visar vart han vill gå och om spåret är färskt drar han i väg. Han ger mig hela tiden signaler. Men vi hittar inte alltid direkt, ofta ringar vi in ett område och låter ägaren locka fram djuret senare. Det kan ta tid. Ibland krävs en fälla, om det är en katt. Och jag börjar alltid med att ge tips och råd via telefon; vägledning hjälper mycket, säger Hanna som annars är utbildad undersköterska och nyligen har fått jobb på Granngården.
Uppväxt i Älandsbro har hon haft Härnösand som bas, men efter att ha mött Marcus från Bredbyn har nu kärleken fört henne norrut till Örnsköldsvik. Sedan augusti bor de i ett gemensamt hus i Domsjö. Här finns mycket utrymme för Sune att leka när han inte jobbar.
– Jag brukar kalla honom för Farbror Sune, ena stunden vill han hitta på bus men sedan gärna säga till de andra hundarna när de är för stökiga. Och när de badar tar han själv bara en liten runda i vattnet, som en farbror, säger Hanna och skrattar.
– Han är mitt allt, fortsätter hon. Jag skulle kunna gå genom eld och vatten för honom, han har världens goaste hjärta.
Ett hjärta som dock fått ett litet blåsljud. Därför har Hanna valt att trappa ned en del på sökandet. Vilket Sune inte visar några som helst tendenser på att vilja göra – så räkna med att se denna nyinflyttade cockerspaniel i farten många år till. Hur hans fortsatta äventyr fortlöper kan den intresserade följa på facebooksidan Sune ID Hund.