När 20-åriga Jennifer Skopac, med sin mamma, pappa och syskon boende i centrala Örnsköldsvik, förra juli lämnade gymnasietiden bakom sig, lämnade hon förutom stan även hela Sverige. Med en pappa född i Vancouver, Kanadas tredje största storstadsområde med sina över 2,3 miljoner invånare, har besöken över Atlanten med familjen blivit flera under åren – men den här gången bokades aldrig någon returresa.
– Jag har redan ett kanadensiskt medborgarskap och har varit här flera gånger. Efter gymnasiet tänkte jag att det vore kul att testa något nytt ett tag. Men nu har jag varit här över ett år och det var inte planen från början, säger Jennifer Skopac som numera bor tillsammans med en rumskompis i de centrala delarna av stan.
Till vardags jobbar hon som läkarassistent på en ögonklinik. Något som inte ska förväxlas med svenska optikerbutiker.
– Här utför läkarna ingrepp och jag gör alla ögontester innan, utan någon som helst bakgrund i yrket. Jag bara älskar att jobba och testa på olika typer. Drömmen är egentligen att bli obducent. Jag har alltid varit intresserad av kriminologi, att kunna lösa och förstå anledningen till varför någon avlidit. Men jag vet inte hur jag kommer reagera när jag väl står där, skrattar Jennifer.
Arbetsdagarna sträcker sig oftast mellan klockan 10 och 18. Pendlar gör Jennifer med båt från hamnen i North Vancouver. Väl på plats tar hon på sig en obligatorisk mask – precis som hon på grund av pandemin också måste ha på sig närhelst hon är utomhus.
– Jag älskar att vara downtown med de höga byggnaderna och försöker vänja mig med mask, men nu får vi inte umgås utomhus med andra än de vi bor med. Blir du påkommen kan du få böta 2 000 svenska kronor och om du har en tillställning med fler än åtta personer riskerar du böter på 20 000. Jag känner till en som fått det.
Restriktionerna gäller i skrivande stund till 8 januari 2021. Snart, spår Jennifer, kan hela staden också stänga ner likt det som under två månader skedde i mars.
– Toronto har redan stängt ned igen, för andra gången, och vi följer praktiskt taget vad de gör. Men jag försöker se positivt på saker och ting. Alla är så trevliga här och kan komma fram för att prata om vad som helst. Står jag vid bussen kan någon berätta om sin fru som tappat körkortet och så pratar man i 20 minuter. Alla pratar med alla.
I framtiden planerar Jennifer att återvända hem till Sverige för att studera. Dock inte alltför snart.
– Jag vet inte till vad än, och det dröjer nog några år till. Jag tänker inte min framtid här. Min kärlek till norra Sverige är stor och jag saknar skogarna och det familjära med Örnsköldsvik. Allra mest min familj. Men jag har min farmor här. Hon är 95 år och hade jag inte haft min rumskompis skulle jag ha gått till henne för att fira jul.
En jul som Jennifer ordnar efter de svenska traditionerna. Det gemensamma rummet har intretts med både julgran och adventsljusstakar.
– Och så har jag köpt lussebullar, köttbullar, pepparkakor och glögg på Ikea, säger Jennifer glatt.
Till vardags sysselsätter sig hon gärna annars med att skriva.
– Jag skriver ofta om mina tankar om livet och aktuella ämnen och har en hemsida där jag lägger upp allt. Det blir också en del poesi, berätar Jennifer Skopac och för att ta del av det är det bara att besöka adressen jskopac.webnode.se.