En vecka kvar…

Hittills har jag bara varit med på isen tillsammans med övriga vid någon enklare uppvärmningsövning. Annars har jag kört ispassen mycket på egen hand och tur i oturen är att jag ofta under den här tiden haft bra sällskap av Byron Ritchie.
Mitt finger är på väg att bli helt igen och hade jag själv fått bestämma hade jag varit med för länge sedan. Men man måste såklart ha respekt för läkarnas kunskaper och går något sönder igen kan det mycket väl vara slutspelat för min del.

Jag hoppas och tror att jag kan vara tillbaka någon gång i nästa vecka och jag tror det kan blir något liknande för Byron som också är ganska nära en comeback. Det lär nog avgöras på målsnöret vem av oss som är tillbaka först och jag kan försäkra dig om att vi är oerhört sugna på att spela igen och göra allt för att vi ska ta oss över kvalstrecket.
Många tror att det är avgjort nu. Men vi har inte gett upp hoppet om att klättra i tabellen och kan vi knäppa HV 71 hemma i kväll tror jag att det blir tre ytterligare poäng i Jönköping i morgon.

Vips har vi kanske käkat upp mer än hälften av Rögles försprång med massor av poäng kvar att spela om. Visst är det tufft och uppförsbacke för oss, men vi kan definitivt inte lägga oss ner och dö. Stenhårt jobb och en tro på det vi gör är den enda vägen till framgång och alla som spelar hockey på den här nivån vet att det ofta är pyttesmå detaljer som avgör om det blir en seger eller en förlust.

Ni som stöttar oss i match efter match är fantastiska och tillsammans med er tror jag att vi kan ta oss ur den situation vi hamnat i. Till att börja med ska det blir jättesvårt för HV 71 att hämta poäng i Fjällräven Center i kväll.
Vi i laget har definitivt inte gett upp hoppet om en riktigt stark slutspurt i seriespelet och alla vet att vi kan spela en riktigt bra ishockey. Men det handlar om att vi måste spela på den nivån varenda gång.
Nu kör vi! Heja Modo!
/Niclas Torp